Hipp, hipp, hurraaa…

Detta har varit en underlig födelsedag. Aldrig hade jag trott att jag skulle fira min 23-årsdag själv på sjukhuset i Linköping. Det var längesen jag kände mig så ensam som jag gör nu och det var också längesen som jag fällde så många tårar utan att det har något med graviditeten att göra. Bara att skriva detta inlägg gör att mina ögon blir våta av tårar. Men det är väl bara en sån dag idag.

Som vanligt så är jag dålig på att tajma mina toabesök och duschar. Alltid när jag går på toa eller tar en dusch så är det någon som kommer och ska lämna tabletter, ge mig en spruta eller lyssna på lillens hjärtljud. Denna gång så hade personalen samlats och skulle lämna fika och sjunga för mig. Men var var jag? Jo, jag tog en lång, skön dusch. Så det slutade med att en ensam barnmorska kom in och sjöng för mig. Dom är så otroligt snälla här :)

Idag har jag haft ganska mycket sammandragningar. Det började igår kväll och efter det så har livmodern känts lite orolig, kanske har den påverkats av hur jag mår. Men jag vet i alla fall att vår lilla skrutt mår bra för det är full fart många gånger per dag och h*n börjar bli riktigt stark. Sen gjorde vi ett tillväxtultraljud igår och denna gång kunde Marcus vara med vilket var väldigt mysigt. Vår älskade skrutt följer kurvan näst intill perfekt med bara -21 gram avvikande och väger nu ungefär 845 g. Så otroligt skönt att börja närma sig ett kilo!! Känns på något vis lugnande om vi kommer över den gränsen. Men nu är det inte långt kvar i alla fall.

Att ligga inlagd skapar ungefär samma känslor kring vänner som efter att Doris föddes. Jag behöver stöd just nu men det är så många som man trott var nära vän med som inte hör av sig något överhuvudtaget. Ingen som gör någon form av kraftansträngning att höra av sig, hälsa på, hjälpa till. Det känns som om många av våra vänner försvinner. Kanske är det bara så att man har roligt tillsammans under en period och är väldigt goda vänner men det kanske bara är den perioden. Det gör ingenting, det är så det är ibland men det är ett trist läge att inse det.

Har inte känt att jag behövt skriva av mig något för jag har inte haft så mycket tankar och känslor i omlopp men under senaste veckan har jag känt hur det bara växt inom mig. Och innan idag har jag inte känt att jag vill hem men nu kom det. Men det är bara att fortsätta att ta det lugnt för jag kan inte göra mycket annat just nu.

Det har inte varit den lättaste dagen här i Linköping och definitivt inte den lättaste eller trevligaste födelsedagen men jag ska försöka avsluta den starkt med Lindt blueberry intense choklad och virka tre blommor så jag kommer halvvägs på filten.

En bra dag :)

Som rubriken säger så har det varit en bra dag. Trots en natts dålig sömn på grund av väckning var fjärde timme för spruta, så vaknade jag på ett ganska bra humör. Sen såg jag att jag fått en jätte mysig kommentar från Lotta som jag lärde känna under en fotokurs på Peace & Love förra året. Hon nämnde även mig i ett inlägg på sin blogg som gjorde mig jätte glad, inlägget kan ni läsa här. Vill även tacka alla för alla snälla kommentarer, de som nämnt mig i sin blogg och alla snälla ord på facebook, via sms och som ringt. Det betyder så mycket att veta att ni tänker på oss och håller tummarna :)

Sen fick jag en god frukost, läste en bra bok som jag fått av Marcus familj, Hungerelden heter den. Sen fortsatte min vanliga rutin med sprutor och mat. Var lite orolig ett tag då jag fick mycket sammandragningar redan efter en knapp timme efter en spruta så barnmorskan pratade med läkaren men de kunde inte göra något just nu då jag redan får högsta dosen och som det verkar så blir inte tappen påverkad av dessa sammandragningar. Så om det inte förändras mer eller om det inte börjar göra ont så fortsätter vi med samma dosering, så nu får jag helt enkelt lita på läkaren och inte känna efter så mycket för då kommer jag bli sjuk av oro och det är ju inte bra det heller. Så efter det så har jag bara försökt fokusera på att slappna av.

En bra distraktion från mitt oroande kom ifrån Emilia som tittade förbi med muffins och milkshake :) Jätte roligt att hon kom förbi en stund och hon hade inte kunnat välja ett bättre tillfälle :)

Nu ligger jag och väntar på att min älskade Marcus ska sluta så jag får träffa honom en sväng. Han är helt underbar och jag blir verkligen förundrad över hur bra vi tillsammans klarar av krissituationer. Det är som om vi helt plötslig förstår varandra fullt ut och stöttar varandra till 100%. Jag är så tacksam att det är så med tanke på allt som hänt i år och jag är så otroligt glad att jag har honom <3

Så som sagt, det har varit en bra dag här på sjukhuset :) Och tänk, nu har det snart gått ännu en dag :D

Hjälp mig istället!

Det är en liten utmaning för psyket att ligga här själv hela dagarna. Jag kan tycka att det är jobbigt att ligga här men jag har på något vis accepterat att det är så här just nu och kommer antagligen se likadant ut flera veckor till, eller det är vad jag hoppas på. Så jag försöker att inte tycka synd om mig för att vara här men det kan vara svårt när alla andra gör det. Jag förstår att alla är oroliga för oss, det är vi med och det är okej. Det som kan kännas jobbigt är att höra att de önskar att vi slapp gå igenom detta och oja sig över att jag måste ligga på sjukhus. Grejen är den att jag ligger här, själv med mina tankar hela dagen, och försöket att inte tänka i dessa banor och att då få höra dessa saker större delen av samtalen jag får gör det svårt för mig hålla tankarna borta. Jag vet att alla vill väl men det kan bli så fel. Jag vill inte att folk tycker synd om mig, eller jag vill åtminstone inte se eller höra det. Håll tummarna för oss och peppa mig istället! Det kommer inte vara för alltid och jag gör det för en god sak. Om det är vad som krävs för att vi ska få behålla vår lilla skrutt så är det klart att jag kan spendera några veckor eller månader på sjukhuset. Klart att det kan kännas tufft men det är det värt.

Så som sagt, tyck inte synd om mig, jag gör det för en god sak, för en underbar liten person som jag hoppas få se växa upp. Peppa mig istället, stötta mig, påminn mig om att det inte varar för alltid när jag har en tung dag. Påminn mig om att dagarna går, jorden har inte slutat snurra. Varje dag ger vår älskling mer tid och större chans att överleva.