Uppdatering

Nu är jag extremt dålig på att uppdatera men Ingo upptar all min tid och tar jag inte han om honom så finns en hel del andra saker att pyssla med. Det är bara tre veckor kvar nu! Galet!! Det finns en hel del som vi ska hinna med men vi är inte så produktiva som vi kanske borde vara men vi ska försöka få upp farten nu.

Sen senast jag skrev har vi bestämt mäklare. Gud vad svårt det var!! Vi träffade sammanlagt 5 olika mäklare och det var minst sagt spännande att höra deras olika upplägg och hur de sålde in sig. En tjej var verkligen jätte trevlig och kändes som om hon hade ett väldigt bra upplägg på hela försäljningen. Hon tänkte att det kan vara bra att lägga sig relativt lågt för att få upp intresset och få en bra budgivning. Jag tycker inte att det låter som en dum idé och allt annat såg jätte bra ut. MEN så frågar jag om provisionen och hon börjar prata ganska luddigt men det jag lyckades få fram var att hon tar en provision på utgångspriset och en annan på budgivningen. Hon sa nästan inga siffror men vi lyckades snappa att hon tar ca 15% på budgivningen! Då är det ju klart att hon vill lägga utgångspriset lågt och få till en bra budgivning!! Han som vi skrev kontrakt hos gav oss 3% på hela försäljningspriset. Var sååå nöjd när jag fick det erbjudandet för då hade jag prutat ner 1% :D Tjejen som aldrig prutat i hela sitt liv ;)

Förra helgen var min kära bror och hans Sofia på besök. Det var jätte mysigt att dom åkte en omväg på 70 mil bara för att träffa oss en sväng <3

Jag och Marcus firade 4 år i onsdags. Tiden går så fort! I onsdags var det 4 år sen vi för första gången såg varandra och sen den dagen har vi varit tillsammans :) Vi har varit med om mycket under åren tillsammans. Det har varit många tuffa perioder men vi har haft många roliga, mysiga och underbara stunder med <3

Min älskade mor är i Jönet just nu och kommer snart så jag måste nog göra mig iordning nu :)

Stockholms resan i bilder

Tillbaka från Stockholm! Eller ja, vi har varit hemma sen i söndags.
Det var en väldigt trevlig helg och det var jätte roligt att träffa alla. Vi gjorde inte så mycket utan traskade mest runt, kikade runt i butiker och umgicks. På lördagskvällen så kollade vi så klart på Melodifestivalen ;) Många dåliga låtar men rätt låt vann helt klart! Tror faktiskt att vi alla var överens om det :)

Ingo fick en massa fina kläder av sin mormor och farmor, bland annat en pippi-tröja och en Cheap Monday t-shirt. Kommer vara så snygg i dom när han vuxit i dom :)

Ibland går det snabbt i svängarna ;)

Såg att Ingos mage putar ut lite lätt när han ligger på magen. Min goa lilla knubbis <3

Ooooch så kommer man till pappsen så blir allt bra ;)

Vilken skillnad det är mot i julas när vi var upp. Då kunde vi skicka runt honom till olika famnar och han brydde sig inte. Den tiden är förbi. Jag hoppas verkligen att vi kan flytta norröver snart för det känns trist att våra familjer blir som främlingar för honom. Så även om det inte blir i Östersund så vore det skönt att komma norr om Stockholm i alla fall. Det blir enorm skillnad på tid och pris om man ska åka emellan.

Nu ligger skrutten och sover på golvet så jag ska väl göra mig iordning så vi kan gå ner mot stan sen. Marcus slutar kl 2 så jag tänkte möta upp honom. Vi träffas så sällan känns det som så det gäller att passa på :)

God Jul!

Sitter uppe i Jämtland, mätt och trött efter dagens firande. Men just nu väntar jag på att lilleman vill vakna så han kan äta lite innan läggdags :)

Vi började vår resa upp i fredags kl 18 och kom fram 04.15, 10 timmar är ganska bra gjort faktiskt med en liten knodd. Han var fantastiskt snäll hela vägen så det gick verkligen hur bra som helst :) Men eftersom han varit snäll och sovit hela vägen så var han ju inte alls sugen på att sova i morse när hans föräldrar inte ville något annat än att få sova :P

Vi är nu hemma hos Marcus familj vars hus ligger väldigt nära minneslunden där Doris ligger. Det närmar sig ettårsdagen, 3 januari, och det börjar kännas. Det är väldigt mycket tankar och känslor som dyker upp genom att bara vara här men det är så otroligt skönt att kunna gå och hälsa på henne. Det är första gången som vi varit där när hon faktiskt ligger i minneslunden. Förra gången jag var där så var hon inte gravsatt än men nu vet jag att hon finns där, vilandes. Jag älskar henne och saknar henne enormt och jag önskar så att jag kunde ha henne och Ingo här samtidigt.
Det finns ett hål i mitt hjärta, den platsen kommer alltid vara tillägnad henne. Hålet är fylld av kärlek till henne men det känns ändå tomt. Något saknas, hon saknas.
Desto längre avståndet är till henne desto större känns tomrummet. Det gör att jag önskar att vi bodde här uppe, eller närmre i alla fall. Inte 80 mil bort. Jag har känt senaste halvåret att det varit jobbigt att inte ha henne nära, att inte kunna komma och hälsa på lite oftare, inte bara 1-2 gånger per år. Jag älskar henne så mycket och vill så gärna ha henne hos mig, så nära mig som hon kan vara. Jag kommer aldrig få hålla henne igen eller se henne växa upp men jag kan vara henne nära rent geografiskt. Och just nu vill jag göra det jag kan.

Idag fick Ingo besöka sin syster för första gången på hennes fina viloplats med utsikt över sjön.

Mitt älskade hjärta som sov sig igenom både Kalle Anka, Tomten och julklappsöppningen. Han har fått en massa fina saker av farmor, farfar, fastrar och gammel-farfar :)

Jag älskar honom något enormt och skulle göra vad som helst för honom. Just nu kan jag inte ens sätta ord på hur mycket han betyder för mig och hur oändligt tacksam jag är över att ha honom i mitt liv <3

Ingo, du är mitt allt <3

Fantastiska kropp

Någon adventskänsla vet jag inte riktigt om jag har. Tänkte gå på julskyltningen men det är så fruktansvärt tråkigt väder så jag och Ingo har myst hemma istället :) Jag har inte plockat fram några julgrejor men det ska jag väl ordna under dom närmsta dagarna.

Lilla Ingo fortsätter att vara väldigt snäll. Äter ungefär var fjärde timme vilket jag verkligen inte kan klaga på. Då är det ju faktiskt så pass att man hinner sova en stund innan det är dags att kliva upp igen. Däremot så är han vaken mycket mer nu. Supermysigt verkligen men inte lika roligt på nätterna. Han kan ligga bredvid mig och prata för sig själv hur länge som helst och så sprattlar han så jag nästan blir öm på magen ;)
Jag vet inte riktigt varför men två nätter i rad så har han kräkts väldigt mycket, såna där härliga ”fontänspyor” (ursäkta språket). Och i natt slog han på stort och la två såna över mig. Andra gången låg vi i sängen och jag tror inte ni vill veta detaljerna här ;)

Jag har länge tänkt att jag skulle ta kort på hur min mage ser ut nu efter förlossningen så här kommer en före och efter bild.

Jag är otroligt imponerad av kroppen! Helt galet att i den stora magen låg vår lilla son, en kille på 49 cm och som vägde 3240 g. Att det fungerar! Fascinerande att min kropp har burit honom i nästan 39 veckor och att han sen kunde komma ut. Det tror jag imponerade mig mest, själva förlossningen och att kroppen helt vet vad den ska göra. Det var bara för mig att åka med och försöka slappna av.

Sen att huden klarar av en graviditet känns helt ofattbart. Jag hade dessutom den enorma turen att nästan helt klara mig från bristningar. Jag har en del på sidan men det är gamla sen tonåren så dom bryr jag mig inte om. Jag fick ett par nya ovanför naveln men dom är väldigt små och syns knappt.

Jag har nog aldrig varit så tacksam över min kropp som jag är just nu. Tack vare den har vi fått detta lilla mirakel <3

 

2 veckor

Idag blir vår lilla älskling två veckor. Helt galet vad tiden går fort!! Ibland får jag panik över hur fort han växer och det känns som om jag inte hinner med. Det känns som om han snart kommer gå, börja på dagis, skola och helt plötsligt kommer han gått ut gymnasiet och vara vuxen.
Det blir jobbigt för mig om jag fortsätter känna såhär ;) Men det känns som om jag inte hänger med trots att jag försöker njuta av varje minut tillsammans med honom. Men hur mycket jag än vill så kan jag inte pausa tiden och hans utveckling. Så jag får väl bara följa med i svängarna och fortsätta njuta och ta tillvara på varje underbar stund tillsammans.

Min kära bror, Ingos morbror kom för ett par timmar sen och sitter nu med skrutten och myser. Han kommer bli kvar i helgen för att snusa lite bebis :) Blir trevligt med lite sällskap då Marcus jobbar hela helgen.

<3

Haha, skulle precis publicera inlägget när allt försvann! Inlägget som jag försökt skriva hela veckan… Men, men :P

Allt är bra med oss. Marcus började jobba i måndags så det har bara varit jag och Ingo denna vecka. Känns konstigt att vara hemma med en liten bebis, en liten bebis som dessutom är min!

Tänk att han äntligen är här!
Att det är för honom som vi kämpat så.
Att vi genomgått en förlossning.
Att vi är föräldrar till denna underbara lilla pojke.

För honom skulle jag genomgå allt igen, 100 gånger om.
Utan tvekan.

Fantastiska lilla familj :)

Jag trivs otroligt bra som småbarnsmamma till lilla Ingo. Jag älskar min familj så oändligt mycket och kärleken för Ingo bara ökar för varje dag. Varje dag av oro och varje vecka på sjukhuset har varit värt det och jag skulle lätt göra om det för hans skull. Varje dag är jag så tacksam över att han fick stanna kvar i min mage så länge som han gjorde. Att han aldrig behövt kämpa utan fick en normal start i livet.
Jag är tacksam för det enorma stöd jag fått av Marcus under hela vår resa, att vi tagit oss igenom detta tillsammans. Det har varit mycket upp och ner men i slutändan så finns han alltid där för mig när jag behöver honom.
Jag älskar mina killar så otroligt mycket och så glad att vi tagit oss igenom allt detta tillsammans. Nu startar ett nytt kapitel i våra liv som jag ser väldigt mycket fram emot :)

Idag var BVC-sköterskan på hembesök för att väga Ingo och kolla så allt var bra med honom och oss. Hon var jätte trevlig och det var jätte skönt att dom gör hembesök faktiskt. Lite roligt att träffa henne på det viset första gången :)
Skrutten har växt så det knakar sen i måndags! När vi var till BB-hemvård och de vägde honom så hade han gått ner från 3240 g till 3080 g. Nu hade han ökat till 3200 g! Jag som har varit så orolig för att han skulle få i sig för lite mat då han sover så pass mycket men det verkar då inte vara något problem :D Helt underbart att få veta att han äter och växer som han ska :)

Detta är vår lilla älskling när han sovit hos sin mamma under natten. Han brukar oftast somna i sin egna säng men efter att varit uppe under natten och ätit så brukar han kunna ha svårt att komma till ro. Men vi har kommit på ett litet knep. Om han får ligga bredvid mig så somnar han oftast direkt. Om detta inte räcker utan han fortfarande är lite orolig och snuttig så räcker det med att slänga fram bröstet så han får snutta en liten stund så slocknar han. Ibland så önskar jag att han sov i sin säng eftersom jag måste ligga väldigt stilla men det kan också vara skönt att slippa vara uppe en timme extra för att han ska kunna komma till ro. Och så är det mysigt att vakta upp av en liten bebis som ligger och sprattlar vid min sida :)

Förutom detta så är han så otroligt lugn och snäll. Jag njuter verkligen just nu och försöker ta tillvara på denna tid för det kommer ju komma perioder som inte är fullt så lugna och sköna :) Han har bara vaknat en gång per natt och sover 4-6 timmar i sträck. Helt gudomligt! Efter det utdragna förlossningen så har vi verkligen behövt mycket sömn och jag är så tacksam att vår lilla skrutt är villig att ge oss den :)

Det kommer lite bättre bilder framöver. Bilderna som jag lagt upp är tagen med min mobil som inte har den bästa kameran. Men som sagt, bilder kommer :)

Imorgon kommer Marcus familj ner så under helgen kommer det bli fullt upp och mycket snusande av bebis, inte för min del då misstänker jag ;)

 

Längtar…

Ligger och kollar och känner på hur vår lilla älskling rör sig där inne. Magen rör sig från ena sidan till den andra och jag kan se hur något sveper runt och ibland något som sticker upp. När jag ser och känner hur denna lilla krabat lever runt så känner jag hur otroligt mycket jag längtar efter honom/henne. Ser så otroligt mycket fram emot att få åka hem med skrutten och lära känna denna nya lilla person. Jag hoppas att det det inte dröjer mer än 5 veckor till den dagen :)

Mina älskade små barn <3

Det är verkligen helt fantastiskt att man kan älska en person så mycket, en liten liten person som jag aldrig träffat och vet egentligen inte så mycket om. Jag kommer ihåg att det förundrade mig mycket när jag väntade Doris också och förundrades ännu mer över den otroliga kärleken som vällde över mig när jag såg henne för första gången. Den kärleken som fick mig att vilja skaffa barn igen redan samma kväll i min sjukhussäng. Hade det inte varit för den kärleken så hade jag nog aldrig försökt igen. Hade inte den kärleken funnits där så hade det bara funnits smärta. Det kändes verkligen som om vår lilla tjej överöste oss med en massa kärlek under våra två veckor uppe i Jämtland.

Jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa denna lilla krabat och lära känna honom eller henne. Men vi är ju inte helt främmande inför varandra.

• Jag vet att h*n gillar att röra mycket på armarna. Det har jag fått känna på många gånger senaste tiden genom många slag mot blåsan, cerklaget och någon nerv som gör att det gör ont i ljumskarna.
• H*n gillar mat. När jag äter är det ofta full fart.
• H*n gillar ljudet från duschen. Helt underbart att sitta i duschen och se hur magen åker från ena sidan till den andra.
• Det är en väldigt livlig krabat som rör sig otroligt mycket. Många dagar känns det som om h*n rör sig non stop.
• Och så vet jag att h*n är väldigt känslig för beröring. Så fort det blir något form av tryck, om det så är kanten på byxorna, att jag ligger på sidan så magen vilar mot sängen eller man ska lyssna på hjärtljuden, så blir det alltid full fart. Ibland känns h*n lite irriterad för helt plötsligt kan det bli ett snabbt, hårt slag eller spark mot trycket.

Så lite vet jag om vår lilla älskling och det ska bli väldigt spännande att se hur h*n är utanför magen. Fortsätter det så här så blir det en viljestark och livlig krabat som gillar att äta. Vi kommer i sånna fall få fullt upp framöver :)

31+0 :)

Höll på att glömma veckans magbild! Tror att jag står konstigt för jag tycker att det inte händer någonting… Eller så är det bara jag som är van min bula numer :)

Är jätte trött nu och har varit hela dagen och jag misstänker att det beror på att jag hållit igång i två dagar nu. Inte fysiskt men mentalt vilket kan vara nog så jobbigt när man ligger här ;)

Mathias och Marcus kom hit i morse med den nu mera traditionella söndagsfikan. Idag bjöd dom på prinsesstårta :) Supermysigt och supergott :) Innan lunch var det dags för ett ctg. Marcus har inte varit med på det tidigare och för Mathias var det verkligen första gången så det var jätte roligt. Och som vanligt bjöd lillen på en liten dans tillsammans med dosorna på magen :)

Det känns lite tufft bitvis med min enorma hemlängtan men det kan kännas bra emellanåt också så jag försöker fokusera på dessa stunder. Jag är otroligt glad att allt detta händer nu och inte för ett år sedan eller tidigare. När jag mår mindre bra som igår så blir jag inte rädd som jag har blivit tidigare. Tidigare har jag blivit livrädd och trott att nu är depressionen är på g och varit rädd att det skulle hålla i sig under hela vintern. Men nu så tänker jag inte alls så. Jag identifierar mig inte med säsongsdepressionen, den är en del av mig men en väldigt liten del och jag vet att stunderna jag är nere behöver inte vara länge. Om jag tillåter det så kan jag åtminstone för en stund må lite bättre bara en minut senare. Allt som hänt kring Doris, graviditeten och tiden efter har lärt mig otroligt mycket om mig själv och hade det inte varit för henne så hade jag nog haft det 1000 gånger svårare under en sån här period.  Jag är jätte tacksam för allt hon lärt mig. Hon lärde mig saker under sin korta tid på jorden som annars hade tagit mig många många år att lära mig. Så tack så jätte mycket för din underbara gåva älskade dotter <3 Du är verkligen mäktig och magisk <3