Jag börjar känna mig lite osäker på innehållet till foldern. Jag har fått in några berättelser nu och jag inser att det kan bli tajt med 3 stycken. Skulle det vara färre så känns det inte som om det visar så mycket på hur olika det kan se ut men det kan bli lite ont om plats. Hade jag kunnat så hade jag velat samla en massa olika historier men det skulle bli ett helt häfte med berättelser och information om cerclage. Så nu känner jag att jag inte riktigt vet hur jag ska göra, om jag kommer få plats med det jag vill…
En annan sak som jag insett nu när jag läst mycket om cerclage är att jag nu har mer förståelse för läkarna och deras agerande. Det måste vara jätte svårt att veta vem som behöver cerclage och vem som klara sig med sängvila! Det är ju ändå en operation med risker, har man otur så kan ju själva ingreppet leda till missfall (även om jag själv inte hört talas om någon som varit med om det när det görs tidigt i graviditeten) och så finns det ju alltid risker med narkos eller ryggmärgsbedövning.
När cerclaget är satt så är inte det heller någon garanti till att det kommer gå bra. Riskerna där är att man kan få infektioner, blödning eller sammandragningar som alla kan leda till förtidsbörd.
Så, att ta beslutet om vem som ska få cerclage eller inte måste vara jätte svårt!! Den irritation jag kan känna mest mot läkarna är att dom säger så olika efter operationen. Men som sagt, det är ju svårt för dom att avgöra om det är en patient som jag som måste vara sängliggande eller om det är en kvinna som kan leva som vanligt. Men det känns skönt nu, jag har i alla fall facit i hand vid nästa graviditet. Även om den kan se annorlunda ut så vet jag att jag kommer behöva cerclage och mycket vila :)
melindaeriksson 
Hej, Jag har fått cerclage insatt förra veckan eftersom min livmodertapp minskade från 3 cm till 2,2 på 2 veckor. Jag gick in i vecka 18 idag och känner en sån sjuk oro att jag bara grinar hela dagarna. Jag har blivit sjukskriven till minst 19/3 och som jag känner just nu kan jag knappt stå alls så jag ligger hela dagarna.
Det som jag upplever som fruktansvärt jobbigt är bristen på information kring cerclage. Allt jag vet har jag fått ta reda på själv och det skapar en otrygghet som inte känns bra allt (tänk om jag missat nåt liksom). Inte ens när beslutet fattades om cerclage så fick jag ens information om vad det var. Att jag ens kollades var för att jag själv propsat trots att min barnmorska sagt att det inte var någon fara för försvagad livmodertapp bara för att man operererat bort en del av den (som jag gjorde för 6 år sen).
Jag har läst mig til att många får antibiotika, bricanyl och progesteron förebyggande efter operationen. Och när jag tog upp det med läkaren som gjorde operationen så sa hon att visst kunde jag få progesteron, det skadar ju inte iag, men kommenterade inte det andra annat än att hon aldrig hört talas om att operationen skulle leda till infektioner eller att detta skulle vara någon risk. Man tycker att man åtminstone borde ta tester som kollar om man har infektion eller inte!?
Sen kan liksom ingen svara på vad det är för stickningar och känningar jag har i livmodertappen, de kändes jättemycket under de 2 veckor som tappen minskade, men har inte slutat nu när cerclaget är satt vilket jag hoppades på.
Oj, detta blev långt, men jag ville säga att jag uppskattar din blogg och hoppas verkligen att du kan få igenom projektet med en broschyr eller liknande för det finns så många brister när det kommer till informationen runt cerclage.
Hej Sassa!
Trist att tappen kortats av! Vad vad skönt att dom ändå tog beslutet at sätta det nu istället för att avvakta och se vad som händer.
Är det cerklaget du känner av och därför du inte kan stå? Har hört att vissa kan få ont av det men håller tummarna att det släpper lite sen, det var ju inte så längesen du fick det.
Det är så synd att det finns så lite information om cerklage och att alla säger så olika. Det är ju svårt i och med att alla är just olika men man önskar att dom åtminstone kunde säga det och förklara varför det är svårt att vet i förväg om cerklaget kommer hjälpa. Jag upplever att läkare är lite försiktiga med informationen för att inte oroa patienterna men jag tror att man blir mer orolig om man inte får veta ALLT.
Men vad bra gjort av dig att propsa på en undersökning och lyssnade på dig själv! Där vet jag att jag gjorde fel första gången, jag lyssnade inte på min kropp för att jag var rädd att besvära sjukhuspersonalen (dumt, jag vet). Du kanske räddade ditt barns liv tack vare att du var så beslutsam :)
Lite skumt att dom inte kollade efter infektion… Kommer ihåg att de gjorde det ganska ofta på mig. Kanske hade en bra anledning men då önskar man bara att dom förklarar varför dom tar de beslut de gör.
För infektionsrisken fick jag diklofenac (hade glömt det men kollade i min journal). Den är antiinflamatorisk så jag antar att det var därför jag fick den. Jag vet inte om jag fick någon bricanyl i samband med operationen, kommer inte ihåg och det står inget om det i journalen.
Det är så tråkigt att höra när sjukhuspersonal är oförstående! Är det för att dom inte har svaren på dina frågor så kan dom väl säga det. Läkaren som satte mitt cerklage var väldigt oförstående och gav underliga råd. Dagen efter när jag skulle åka hem så var det en annan läkare som jobbade och kom in och frågade om jag hade några funderingar. Jag frågade lite om jag skulle leva efter operationen. Han var ärlig och sa att det inte finns så mycket forskning så det är svårt att svara på. Inget sex, inget bad, inte lyfta tungt och vila mycket. Han var även den enda som försökte svara på vad ”mycket vila” var. Hans definition var att en kort, lugn promenad runt kvarteret var okej men att lyssna på kroppen och kanske ta det extra lugnt sen. Varför kan inte alla läkare bara sätta sig ner med patienten och verkligen förklara läget?
Om du känner dig orolig över stickningarna i tappen så kanske du skulle ringa in och fråga? Det kan vara skönt för dig och det är alltid bra att ringa in en gång för mycket. Det körde jag på. Innan jag blev inlagd så vet jag inte hur många gånger jag ringde och/eller var in till akuten helt i onödan. Men det lugnade mig och Marcus, bara det är värt mycket :)
Roligt att höra att du uppskattar bloggen :) Jag har faktiskt funderat på att starta en hemsida om cerklage där jag samlar kvinnors erfarenheter av en graviditet med cerklage. Du kanske vill vara med när er lilla skrutt tittat ut? :)