Min praktik är slut, redovisningarna i Jönköping är genomförda och jag fick inget sommarvikariat på praktiken så nu sitter jag hemma och har inget jobb. Men det känns ganska lugnt.
Jag har haft en väldigt bra praktik. Jag har lärt mig massor kring grafisk produktion och fotografi men viktigast av allt så har jag lärt mig en massa om mig själv. Jag vet mer om vad jag vill göra i framtiden, hur jag fungerar i olika situationer, vad jag behöver jobba med och vem jag vill vara.
Min praktik gjorde jag på MittMedias annonsproduktion men ungefär en vecka gjordes på Länstidningen tillsammans med fotografen Robert Henriksson. Så otroligt glad att jag av ren slump stötte på honom och fick följa med några dagar. Jag fick ta en hel del bilder själv som kom med i tidningen, en var till och med på Ettan (framsidan). En sak som jag inte hade räknat med när jag började praktiken var att bli intervjuad. Redan första dagen tillsammans med Robert blev jag intervjuad. Dagen efter följde han med hem till oss i Myrviken och fotade mig och hela familjen. Det slutade med att jag var på Ettan, framsidan av helgbilagan och ett helt uppslag bilagan. Läskigt men det blev bra :)
Läs den här: Melinda och Marcus dotter blev 10 minuter gammal
Det kändes bra att få berätta vår berättelse. Det jag inte räknat med var att det drog upp mycket känslor i mig. Det är tyvärr inte så ofta jag får prata om Doris och hela upplevelsen kring henne. Pratar man om det så blir det aldrig så djupgående för jag har inte träffat någon fler som Robert, utanför familjen, som vågar ställa dom jobbiga frågorna och vågar vara nyfiken. Jag är jätte glad att jag fått prata om henne. Även nu, bara att skriva om det så kommer tårarna. Men det gör inget. Jag vill minnas henne och tydligen så finns det fortfarande saker som jag behöver gå igenom. Jag visste det inte innan, men reportaget visade sig bli lite terapi för mig.
melindaeriksson 