Hmm…

Jag satt nyss och bläddrade i journalen och insåg att jag fick cerklage i v 18+1! Skulle fått det i v 15 men jag tror att vid första uträkningen så var Ingo beräknad 9/11 och blev sen framflyttad till 19/11. Men det går ju inte ihop… eller…

Oavsett så var det sent men det var ju tur att det gick vägen i alla fall :)

Har hela tiden trott att jag kände hans första sparkar vid v 15 (rörde sig en massa innan och efter operationen) men det kanske var 18 då. Förvirrande ;)

Ett snabbt inlägg innan jag ska åka iväg och hämta min skrutt :)

Sitter just nu och jobbar hemma hos min pappa. Min älskade nya iMac fick flytta till Västnor en sväng för internet hemma har gett upp av någon underlig anledning. Skulle fått fiber vid årsskiftet men nu är det försenat till mars :( Så vi måste stå ut med mobilt bredband ett tag till, eller ja, här i västnor är det snabbt som tur är.

Jag har nu lämnat in planeringsrapport så nu är det bara att sätta igång med projektet. Ska bli så roligt! Jag har redan börjat ha kontakt med patienter och läkare så den delen är startad i alla fall.
Pratade med min läkare Pia häromdan och hon skickade även lite information om cerclage, deras riktlinjer på sjukhuset och en artikel från en läkartidning. Det mesta var fackspråk så det var lite svårt att förstå men jag lyckades nog förstå det mesta. Tänkte att jag ska sammanfatta allt och lägga ut här på bloggen så alla slapptappar där ute kan få ta del av informationen. Slapptapp var ett utryck som en vän i Jönköping började använda så jag tänkte föra det vidare ;)

Imorgon åker jag och Ingo till Stockholm! Vi ska hälsa på mamma och träffa en kompis från Jönköping men som nu mer bor i Nynäshamn. Ska bli sååå roligt :)
Men, jag är något nervös över tågresan. 5-6 timmar själv med Ingo på ett tåg. En pojke som inte kan sitta still många minuter, nyfiken som få, viljestark, har svårt att sova när det händer mycket och sover sällan i famnen. Så, detta ska bli mycket spännande… Håll tummarna för mig imorgon och på tisdag :)

Skoj! :)

Googlar lite om cerclage för att hitta andra som har eller har haft det. Ramlade då in på Allt för föräldrar där en tjej skulle få cerclage och undrade lite kring det. Då var det en tjej som kommenterade och hade länkat till min blogg!!  Super roligt!! Jag hoppas verkligen att det jag skrivit och projektet kan hjälpa andra :)

Bloggen har varit väldigt tyst senaste tiden för jag har inte haft någon blogglust. Men nu kommer jag sitta mycket vid datorn och jag vill dokumentera vad som sker i projektet så bloggen kommer nog handla mycket om detta just nu och en tid framöver, cerclage och projektet därför det är det som mitt liv kommer kretsa kring kommande månaderna. Det kommer antagligen komma någon uppdatering om Ingo och andra saker med men mest blir det nog om projektet :)

Nu drar det igång!

Nu ska jag börja plugga igen! Inskolningen på dagis är nu över så nu ska jag börja med projekt cerclagefolder. Upptäckte idag att jag hela tiden har stavat cerclage fel (tidigare cerklage) så för att andra som mig ska hitta hit så märker jag inläggen med både cerclage och cerklage ;)

Om det är någon som ramlar in på bloggen och har erfarenheter av cerclage eller för den delen har frågor så hör väldigt gärna av er. Jag ska göra en folder om cerclage där jag har tänkt att samla 3-4 kvinnors berättelser kring cerclage för att informera hur livet kan se ut efter att det är insatt. Ni som har frågor är till stor hjälp om ni berättar vad det är som ni skulle vilja veta mer om. Vore jätte tacksam för den hjälpen :)

Läste idag ordentligt igenom vad som förväntas av mig och reaktionen blev direkt: HJÄLP!!! (Blir lätt den reaktionen om man inte gjort något på nästan 2 år) Men jag ska ta mig igenom det. Känns bra att det är ett projekt som betyder mycket för mig och som jag tror kommer hjälpa många andra, det blir en liten extra drivkraft :)

 

Då var man normal!!

Konstigt att vara en normal gravid kvinna som går och väntar på att förlossningen ska komma igång, inte vara rädd för den på grund av för tidig födsel. Känns underligt att få göra som jag själv vill utan att behöva tänka på vad läkaren sagt. Men skönt är det :)

Det blev en intressant stund på sjukhuset idag. Dagen började med att jag inte fick så många timmars sömn. Inte på grund av nervositet utan det är bara så mina nätter ser ut nu mer, vaknar vid 3-4 för ett toalettbesök och sen kan det ta några timmar innan jag somnar igen. Jag skulle upp strax innan 7 så när klockan var 6 så bestämde jag mig för kliva upp.

Strax innan 9 var vi på sjukhuset och de satte ett ctg på mig innan det var dags. Jag har verkligen jätte svårt för dom nu mer. Jag klarar inte av kombinationen av att ligga ner, två band som trycker på magen och skrutten som lever rövare. Så det blev inte så lång stund med dosorna på magen. Sen gick vi till ett undersökningsrum där vi träffade Pia, min läkare, en AT-läkare och en barnmorska. Lite senare kom ännu en läkare då Pia var lite osäker på hur bästa sättet var att klippa bandet. Jag var ganska nervös måste jag erkänna. Jag har hört så mycket om att det gör ont men sen har jag också hört att det inte gör så ont, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Ont gjorde det, men inte när dom klippte bandet utan när dom försökte se ordentligt. Några minuter in i proceduren började jag må illa och helt plötsligt var det som om jag befann mig i en glasbubbla, jag hörde nästan ingenting. Då insåg jag att jag var på väg att svimma så jag fick lägga mig på sängen en stund för att vila. Nervositeten +lite sömn + att jag låg på rygg + att jag kände hur dom slet och töjde där nere på mig gjorde att jag blev svimfärdig. Första gången i mitt liv som det hänt faktiskt. Vid nästa försök gick det bättre och det gick fort. Sen var det skönt att få komma tillbaka till förlossningsrummet och vila. Jag fick en del värkar som gjorde riktigt ont men de blev färre och färre så det dröjde inte länge innan vi fick lämna sjukhuset.

Nu är det gjort! Jag är normal och får göra som jag vill :) Spännande! Imorgon ska jag inviga min nyvunna frihet med att åka ner på stan med Denise och kika i lite butiker, fika och sen pyssla lite. Ska bli väldigt trevligt :)

Veckan som varit och cerklageklipp

Nu ska jag uppdatera er på vad som hänt denna vecka. Den har varit lugn men det har hänt lite i alla fall :)

Kommer faktiskt inte ihåg om jag gjorde något särskilt i början av veckan… Tror inte det i alla fall. I onsdags ringde min bror och överraskade mig med att han skulle komma ner och hälsa på samma dag. Så han kom i onsdags och åkte igår morse. Vi tog det lugnt, traskade på stan, kollade på film, bakade och åt. Det var jätte mysigt med besök när Marcus jobbade :)

I fredags var jag och Marcus på vår första föräldraträff. Det var egentligen andra träffen men när den första var så låg jag fortfarande på sjukhuset. Vi gjorde sällskap med ett annat par i gruppen, Denise och Martin. Denise har jag träffat en gång tidigare över en fika strax efter att jag kom hem (tror att jag nämnde det) så det var jätte roligt att träffa henne igen och hennes andra hälft :)

På träffen pratade vi om timmarna efter förlossningen, tiden på bb och amning. Mycket känner jag igen sen innan eftersom vi fick lite information på sjukhuset men det var en del nya saker och bra tips, särskilt om amning.

I söndags träffade vi Denise och Martin igen över en fika. Lika trevligt denna gång och det blev nästan en lika lång fika som när vi träffades förra gången, men än så länge har hon och jag rekordet ;)

Dom säger ju att v 36 ska vara en vilovecka för lillen men än så länge har jag inte märkt något av det. Idag har skrutten varit mer livlig än h*n varit på ganska många dagar faktiskt. Armarna flaxar omkring och h*n sträcker på sig så magen får dom mest underliga former…

Imorgon ska cerklaget klippas!!!! Jag ska på ett planerat klipp OCH nästa helg räknas graviditeten som fullgången. Vad hände?!! Känns fantastiskt bra men väldigt underligt. Dessutom så är skrutten här inom en väldigt snar framtid, oavsett om jag går över tiden eller om den bestämmer sig för att komma imorgon. Längtar väldigt mycket nu. Igår hämtade vi ut en åkpåse som Marcus mamma lagt undan åt oss och som nu ligger redo i barnvagnen. Det mesta finns hemma nu, det absolut viktigaste i alla fall. Allt ligger redo för en liten bebis ankomst. Men det är inte länge kvar. Skrämmande och helt fantastiskt på samma gång :)

35+0 och FRUKTANSVÄRT otålig!

Inte vän med min älskade lilla skrutt idag. Herregud vilken fart det varit och väldigt gärna när jag varit uppe och gått och tryckt på dom mest obekväma ställena. Nej gud vad less jag varit och har bara önskat att förlossningen skulle komma igång. Det känns verkligen som ett angenämt problem egentligen men jag börjar bli otålig :P Vill bara att vår låååånga resa ska vara över så vi får börja leva vårt nya liv som en liten familj. Men idag har vi kommit till 35+0 så det känns ju otroligt lugnt om det skulle komma igång under veckan men allra bäst är ju om den får vara kvar två veckor till. Som sagt så är det nog bara jag som är väldigt otålig för tillfället. Det märks väldigt väl på mitt humör också. Glad ena stunden till att strax efter vara arg eller ledsen (vilket ofta går ut över stackars Marcus…). Jag har börjat få lite molande värk i nedre delen av magen och ont i ländryggen så jag håller tummarna att det inte tar allt för lång tid efter klippet :)

Bild kommer senare förresten.

Måste bara avsluta med att säga GRATTIS GRATTIS GRATTIS till Simone som idag fick ta med sin lilla son från neo! Fantastiskt glad för hennes skull :D

Tråååkigt :P

Måste säga att det är väldigt tråkigt att vara hemma själv. Jag har som vant mig vid att ha rumskompisar och personal som tittar förbi lite titt som tätt, kommer in och släcker lampor som jag måste gå och tända igen ;) Tiden går faktiskt lite långsammare hemma än på sjukhuset men det beror nog på att jag kom in i rutinerna och lunket på där. Lustigt hur det kan bli ibland :)

Pratade med barnmorskan i morse så nu har vi bokat in två möten, ett på torsdag och ett den 27 oktober. Den gången skulle vi egentligen gå igenom hur jag vill ha det på förlossningen men i och med att cerklaget klipps det 25:e och då vet man inte riktigt vad som händer så ska vi ta det redan på torsdag istället.

Och som det ser ut nu så kommer vi hinna med nästa föräldraträff! Nästa är den 21:a så förhoppningsvis så har det inte kommit någon bebis än så vi kan få träffa dom andra innan förlossningarna och få lite information om första tiden tillsammans med vår bebis.

Det är väldigt lustigt hur lugnt det känns. Inte mycket till sammandragningar och inget tryck, inte känner jag av cerklaget något mer heller. Jag är verkligen helt fascinerad av vilken helomvändning det har blivit. Inte ens efter en tur till IKEA och A6 känner jag av något. Och igår var jag och åt lunch med en god vän som jag inte träffat på länge. Jag gick faktiskt till restaurangen som ligger ca 300 m från vår lägenhet. Haha, det låter ju inte så långt men jag måste erkänna att det var väldigt skönt att sätta sig ner efter den promenaden ;) Men jag var inte helt slut när jag kom hem och inga sammandragningar. Det är väldigt svårt att ta det lugnt när allt känns så bra! Jag har inte ens så ont i fogarna som jag hade väntat mig. Vill bara få leva lite nu och inte behöva vara så beroende av Marcus. Jag är inte så beroende av honom hemma. Jag kan hjälpa till med det mesta men jag kan inte hålla på så länge utan kanske plocka lite här och där och laga lite mat. Men jag är väldigt beroende av honom om jag vill komma utanför lägenheten en stund. Det är lite frustrerande att inte kunna göra som jag vill men… jämfört med hur jag haft det på sjukhuset så är jag väldigt fri och dessutom så är det inte långt kvar. Idag är det exakt två veckor kvar till återbesöket till sjukhuset, det är inte länge. Så jag får helt enkelt hålla mig lite till :)

34+0 :)

Ännu ett delmål avklarat. Känns lika bra varje gång :)

Tänk, nu är det bara 2 veckor och två dagar kvar tills cerklaget klipps och jag kan egentligen leva mer eller mindre precis som innan. Dagen som känts så avlägsen är snart här!

Idag var vi en sväng till IKEA och köpte en pall till mig att ha i duschen ;) Sen så blev det en liten sväng in på A6. När vi kom hem sen var jag dödstrött så jag la mig i sängen och sov en stund. Otroligt skönt och väldigt välbehövligt. Blir helt slut så snart det händer något.

Nu ska vi kolla på en film och sen blir det nog till att sova lite mer :)

Overkligt…

 

Vill börja inlägget med att skicka en liten hälsning och massor av varma tankar till Simone, en f.d rumskompis som håller till på neo med sin lilla son som just nu har det lite tufft. Tänker på er och hoppas att er lilla kille mår bättre snart <3

 

Tänk att jag ska få åka hem imorgon. Jag, Melinda, kommer få lämna sjukhuset efter 11 veckor och 4 dagar, som gravid dessutom. Känns ju helt otroligt. Det gör det nog för dom som jobbar också. Senaste veckorna har jag fått många kommentarer om hur roligt och ovant det är att se mig i korridorerna och nu att jag jag ska få åka hem. Det var nog ingen som hade väntat sig det. Det var inte förrän jag kom till v 31 och tappen var längre och höll sig så som jag ens vågade tänka tanken.

Glömde ju berätta hur det gick igår på undersökningen! Hon kunde se tappen tydligt och cerklaget satt som det ska. Enligt ultraljudet så var själva tappen lite kortare och den stängda delen lite kortare den med. Men nu var det en annan maskin och jag satt i gynstolen och då kan den ju visa lite andra resultat så jag är inte orolig överhuvudtaget vilket inte läkaren var heller. Tid för klipp blir kl 9 den 25 oktober på förlossningen. Efter att stygnen är tagna så kommer jag få stanna kvar där under dagen för observation på fall att förlossningen skulle komma igång.

Nu när jag kommer hem verkar det som om jag får leva mer eller mindre som jag gjorde innan jag blev inlagd, lite mer vila kanske men jag kommer få ta kortare promenader (vagga runt gården kommer nog räcka långt till en början ;) ) och få åka ut i rullstolen. Så otroligt skönt att vi ordnade den innan så den bara står och väntar på mig i förrådet. Funderar lite på om jag skulle skaffa kryckor också för jag misstänker starkt att jag kommer få ondare och ondare i fogarna desto mer jag rör på mig. Om jag kommer gå så långt d.v.s men just nu känns det ju inte helt omöjligt.

Det känns verkligen helt otroligt att cerklaget klipps om knappt 3 veckor och efter det kan förlossningen verkligen komma igång när som helst! Vi är så otroligt nära slutet på denna långa resa och början av ett helt nytt, främmande kapitel i våra liv. Ett liv tillsammans med en helt ny person som vi ska få lära känna och se växa upp. Ska bli otroligt spännande och måste väl erkänna att jag börjar bli lite nervös :)