Fantastiska kropp

Någon adventskänsla vet jag inte riktigt om jag har. Tänkte gå på julskyltningen men det är så fruktansvärt tråkigt väder så jag och Ingo har myst hemma istället :) Jag har inte plockat fram några julgrejor men det ska jag väl ordna under dom närmsta dagarna.

Lilla Ingo fortsätter att vara väldigt snäll. Äter ungefär var fjärde timme vilket jag verkligen inte kan klaga på. Då är det ju faktiskt så pass att man hinner sova en stund innan det är dags att kliva upp igen. Däremot så är han vaken mycket mer nu. Supermysigt verkligen men inte lika roligt på nätterna. Han kan ligga bredvid mig och prata för sig själv hur länge som helst och så sprattlar han så jag nästan blir öm på magen ;)
Jag vet inte riktigt varför men två nätter i rad så har han kräkts väldigt mycket, såna där härliga ”fontänspyor” (ursäkta språket). Och i natt slog han på stort och la två såna över mig. Andra gången låg vi i sängen och jag tror inte ni vill veta detaljerna här ;)

Jag har länge tänkt att jag skulle ta kort på hur min mage ser ut nu efter förlossningen så här kommer en före och efter bild.

Jag är otroligt imponerad av kroppen! Helt galet att i den stora magen låg vår lilla son, en kille på 49 cm och som vägde 3240 g. Att det fungerar! Fascinerande att min kropp har burit honom i nästan 39 veckor och att han sen kunde komma ut. Det tror jag imponerade mig mest, själva förlossningen och att kroppen helt vet vad den ska göra. Det var bara för mig att åka med och försöka slappna av.

Sen att huden klarar av en graviditet känns helt ofattbart. Jag hade dessutom den enorma turen att nästan helt klara mig från bristningar. Jag har en del på sidan men det är gamla sen tonåren så dom bryr jag mig inte om. Jag fick ett par nya ovanför naveln men dom är väldigt små och syns knappt.

Jag har nog aldrig varit så tacksam över min kropp som jag är just nu. Tack vare den har vi fått detta lilla mirakel <3

 

38+0 (en dag för sent)

Ja, det känns lika overkligt som vanligt. Och jag vill bara att skrutten ska komma ut nu. Jag känner verkligen som kvinnor som gått över tiden, att jag alltid kommer vara gravid, att det inte finns något slut. Det vet jag ju att det gör men efter att varit gravid i drygt ett år förutom ca 6 veckor i januari-februari så känns detta som en evighetsresa. Men det är det inte! Idag är det 12 dagar kvar till beräknad förlossning och det är exakt en vecka kvar till hinnsvepning. Så har skrutten inte kommit ut denna vecka så kommer h*n antagligen göra det under nästa :) Det är väldigt skönt att veta.

Vi var och hälsade på våra kära vänner från föräldragruppen och deras lilla flicka. Tyvärr blev det ingen snusande på bebis eftersom både jag och Marcus är förkylda så det får bli någon annan dag. Men det var jätte mysigt att träffa dom alla och se att allt är bra :) Satt och kände lite på lilla Hedwigs fötter och jag blir så otroligt fascinerad över hur lealösa dom små liven är! Och det är så otroligt fascinerande att veta att jag har en liten skrutt som antagligen är ganska så precis lika stor som henne i min mage. Att det är en sån krabat som lever rövare i mig. Att det fungerar! :)

35+0 & 36+0

Förra veckans och denna veckas magbild :) Det syns inte så mycket tyvärr men magen har verkligen sjunkit ner mycket senaste veckan. Ser så roligt ut! Översta delen av magen ser ut som en skidbacke :P

35+0
36+0

34+0 :)

Ännu ett delmål avklarat. Känns lika bra varje gång :)

Tänk, nu är det bara 2 veckor och två dagar kvar tills cerklaget klipps och jag kan egentligen leva mer eller mindre precis som innan. Dagen som känts så avlägsen är snart här!

Idag var vi en sväng till IKEA och köpte en pall till mig att ha i duschen ;) Sen så blev det en liten sväng in på A6. När vi kom hem sen var jag dödstrött så jag la mig i sängen och sov en stund. Otroligt skönt och väldigt välbehövligt. Blir helt slut så snart det händer något.

Nu ska vi kolla på en film och sen blir det nog till att sova lite mer :)

33+0 :)

Ännu en vecka. Tiden går riktigt fort nu faktiskt, denna vecka har gått väldigt fort och detta trots att jag har gått och längtat och väntat på morgondagen.

Dagen fick en väldigt bra start med frukost på sängen (som alla andra dagar i och för sig :P ) och Disneydags. Efter det blev det veckans CTG och en lång och härlig dusch. Här någonstans försvann all min energi då lillen legat och tryckt på blåsan hela natten som resulterat i många toalettbesök = lite sömn. Så jag håller nu tummarna att den positionen undviks under kommande natt :) Men efter en härlig tupplur så känner jag mig mer vid liv igen.

Känns otroligt bra och betryggande att nått 33 hela veckor. En tidigare rumskompis fick barn i 33+2 och nu andra barnet bara några dagar senare. Denna gång verkar det vara lite tuffare men det går ju bra när dom föds under denna vecka. Klart att det blir upp och nedgångar men det är ju enorm skillnad mot att födas i v 28. Så just nu känner jag mig helt lugn över att detta kommer gå bra :) Men som det känns nu så är det nog ingen risk att en förlossning skulle komma igång inom närmsta veckan. Jag är mer rädd att jag kommer gå tiden ut…

En annan tidigare rumskompis kom förbi här idag med sin nyfödde son. Hon  var här bara över en natt då hon hade klippt sitt cerklage. Hon hade börjat få väldigt ont av det så det klipptes redan runt 34+0. Då fick hon höra att – Ja, nu kommer förlossningen snart komma igång – och det trodde nog hon också. Men tji fick dom för han ville inte komma ut förrän på sitt beräknade förlossnings datum. Hon fick sin dotter i v 30 så hon var inställd på att även denna skulle komma lite tidigare. Så allt över 34+0 kändes som övertid. Så kommer det nog kännas för mig med dagen cerklaget klipps. Nytt mål är förresten v 37+0 för tydligen så är v 36 en vilovecka för barnet, veckan då den laddar för förlossningen. Det innebär att barn som föds då kan ha mer problem med att komma igång med amningen och liknande för att dom är så trötta, berättade hon. Så jag hoppas att vi får den veckan att ladda innan dagen d :)

Hänt under veckan

Trots den otroligt dåliga uppdateringen så händer det grejer här.

I måndags var det dags för undersökning igen och tappen är fortfarande ca 20 mm och oförändrad, trots att jag varit uppe en gång om dan. Känns helt sjukt att det kan ha blivit sån helomvändning! Från att ha sammandragningar nästan hela tiden och en kort tapp till att ha nästan inga sammandragningar och en, för mig, lång tapp. Och detta trotts att jag är uppe en del nu. Sen i måndags har jag fått varit uppe och ätit två gånger om dan. Det är inte så roligt faktiskt om man inte har sällskap. Men det är väldigt trevligt då Marcus är här och tar en kaffe tillsammans med mig.

I och med att det såg så bra ut och så finns det en ganska stor chans att jag får åka hem redan kring v 34+0!! Som vanligt hänger det på undersökningarna men som det ser ut för tillfället med lång tapp och lite sammandragningar så ska det nog gå att åka hem då. Vilket betyder att det är mindre än 2 veckor tills jag får åka hem!! :D Nedräkningen har verkligen börjat nu ;)

Just nu är vi bara två i vårt stora rum vilket är väldigt skönt måste jag säga. Särskilt i och med att vi båda är långkörare så då blir det minimalt med spring och undersökningar mitt i natten. Men för en liten stund så var det en tjej här idag med havandeskapsförgiftning och kan inte varit längre än ca v 30. Tydligen så är det allvarligare om man får det så pass tidigt i graviditeten. Jag blev fruktansvärt nervös när hon kom för hon var väldigt ljuskänslig så dom började släcka alla lampor i taket och dra ner alla persienner. Jag blev livrädd att hon skulle vara kvar här länge för i sånna fall skulle jag nog bli ganska låg under mina sista veckor i detta rum. Men tack och lov så dröjde det inte länge innan hon fick ett eget rum och jag kunde springa runt och dra upp persiennerna och tända alla lampor ;)

Fick ett snabbt besök igår av min gamla rumskompis. Hennes lilla kille ligger nere på neo just nu och har väl haft det lite tufft ett tag men nu verkar det som om det bara går framåt vilket är så otroligt roligt att höra :) Hoppas att det fortsätter på det spåret framöver :)

Okej, jag har också insett nu att jag har en stor mage. Har faktiskt inte riktigt sett det förrän alla började kommentera senaste magbilden. Tog några bilder och skickade till min mamma och jag fick samma reaktion där ;) Dessutom sa hon att jag bär väldigt högt. Har jag inte heller tänkt på men det har hon rätt i. Och så sitter verkligen allt fram. Jag har som en boll på magen som sitter högt :) Det ska bli väldigt spännande att se hur magen utvecklas och hur länge jag kommer gå. Skulle jag gå till fullgången kommer jag nog få en riktigt rejäl mage om det fortsätter så här :)

32+0 :D

Ja nu har ännu en vecka gått och ännu ett delmål avklarat :) Jag börjar verkligen få en mage nu vilket är supermysigt. Den märks mer nu när jag är uppe lite mer för den är ivägen lite då och då. När jag ska öppna eller stänga ett skåp eller sitter vid bordet och äter.

Känner att jag inte riktigt är på humör idag och så har jag varit fruktansvärt trött hela veckan. Kollade hb-värdet men det var över all förväntan så tröttheten beror inte på järnbrist i alla fall. Jag tror att det beror på att hösten är här och säsongs depressionen gör sig påmind. Har fått D-vitamin men jag tror inte att läkarna förstår att jag behöver max doseringen för att inte däcka ihop totalt. En läkare föreslog t.o.m enbart kalcium-tabletter därför det förbättrar upptaget av D-vitamin och tyckte att egentligen så skulle det räcka med att jag åt och drack mjölkprodukter. Om han föreslog det så kan han inte veta mycket om säsongsrelaterade depressioner. Jag vet att det inte är så allmänt känt men ibland är det frustrerande när människor inte förstår. Kombinationen av oförstående läkare och lite låg var ingen bra kombination. Men nu har jag bett Marcus köpa lite vitaminer så jag hoppas att jag blir lite piggare sen.

Men ny vecka är vi inne på i alla fall och det känns alltid riktigt bra. En vecka kvar till nästa tillväxtul som Marcus också ska vara med på, två veckor kvar till nästa delmål och endast 4 v kvar till klipp! Händer mycket nu vilket känns underbart. Tiden går så mycket fortare då :)

Andra bilden visar förresten dagens CTG. Markeringarna längst till vänster visar varje rörelse som jag känner. Som vanligt så är det en livlig liten krabat :)

31+0 :)

Höll på att glömma veckans magbild! Tror att jag står konstigt för jag tycker att det inte händer någonting… Eller så är det bara jag som är van min bula numer :)

Är jätte trött nu och har varit hela dagen och jag misstänker att det beror på att jag hållit igång i två dagar nu. Inte fysiskt men mentalt vilket kan vara nog så jobbigt när man ligger här ;)

Mathias och Marcus kom hit i morse med den nu mera traditionella söndagsfikan. Idag bjöd dom på prinsesstårta :) Supermysigt och supergott :) Innan lunch var det dags för ett ctg. Marcus har inte varit med på det tidigare och för Mathias var det verkligen första gången så det var jätte roligt. Och som vanligt bjöd lillen på en liten dans tillsammans med dosorna på magen :)

Det känns lite tufft bitvis med min enorma hemlängtan men det kan kännas bra emellanåt också så jag försöker fokusera på dessa stunder. Jag är otroligt glad att allt detta händer nu och inte för ett år sedan eller tidigare. När jag mår mindre bra som igår så blir jag inte rädd som jag har blivit tidigare. Tidigare har jag blivit livrädd och trott att nu är depressionen är på g och varit rädd att det skulle hålla i sig under hela vintern. Men nu så tänker jag inte alls så. Jag identifierar mig inte med säsongsdepressionen, den är en del av mig men en väldigt liten del och jag vet att stunderna jag är nere behöver inte vara länge. Om jag tillåter det så kan jag åtminstone för en stund må lite bättre bara en minut senare. Allt som hänt kring Doris, graviditeten och tiden efter har lärt mig otroligt mycket om mig själv och hade det inte varit för henne så hade jag nog haft det 1000 gånger svårare under en sån här period.  Jag är jätte tacksam för allt hon lärt mig. Hon lärde mig saker under sin korta tid på jorden som annars hade tagit mig många många år att lära mig. Så tack så jätte mycket för din underbara gåva älskade dotter <3 Du är verkligen mäktig och magisk <3

30+0

29+0 :D

Hua, natten har inte varit rolig då en ny rumskompis snarkat högt och har behövt undersökningar stup i kvarten men nu har hon fått eget rum så inatt blir det nog mycket lugnare :) Och idag går vi in i en ny vecka så som jag skrivit tidigare så kan inget förstöra en så fantastisk dag som denna! :D

Senaste söndagarna har Marcus kommit hit med fika så vi kan fira. Men av någon anledning så förväntade jag mig inte det idag så jag blev jätte överraskad när han helt plötsligt traskade in med en bricka med kaffe och bullar. Ännu en överraskning var att bredvid dessa låg en film, Disneys Trassel. Disney fan som jag är så blev jag väldigt glad :D

Eftersom jag hade sällskap idag så fick jag lite hjälp med att ta dagens magbild :)