Overkligt…

 

Vill börja inlägget med att skicka en liten hälsning och massor av varma tankar till Simone, en f.d rumskompis som håller till på neo med sin lilla son som just nu har det lite tufft. Tänker på er och hoppas att er lilla kille mår bättre snart <3

 

Tänk att jag ska få åka hem imorgon. Jag, Melinda, kommer få lämna sjukhuset efter 11 veckor och 4 dagar, som gravid dessutom. Känns ju helt otroligt. Det gör det nog för dom som jobbar också. Senaste veckorna har jag fått många kommentarer om hur roligt och ovant det är att se mig i korridorerna och nu att jag jag ska få åka hem. Det var nog ingen som hade väntat sig det. Det var inte förrän jag kom till v 31 och tappen var längre och höll sig så som jag ens vågade tänka tanken.

Glömde ju berätta hur det gick igår på undersökningen! Hon kunde se tappen tydligt och cerklaget satt som det ska. Enligt ultraljudet så var själva tappen lite kortare och den stängda delen lite kortare den med. Men nu var det en annan maskin och jag satt i gynstolen och då kan den ju visa lite andra resultat så jag är inte orolig överhuvudtaget vilket inte läkaren var heller. Tid för klipp blir kl 9 den 25 oktober på förlossningen. Efter att stygnen är tagna så kommer jag få stanna kvar där under dagen för observation på fall att förlossningen skulle komma igång.

Nu när jag kommer hem verkar det som om jag får leva mer eller mindre som jag gjorde innan jag blev inlagd, lite mer vila kanske men jag kommer få ta kortare promenader (vagga runt gården kommer nog räcka långt till en början ;) ) och få åka ut i rullstolen. Så otroligt skönt att vi ordnade den innan så den bara står och väntar på mig i förrådet. Funderar lite på om jag skulle skaffa kryckor också för jag misstänker starkt att jag kommer få ondare och ondare i fogarna desto mer jag rör på mig. Om jag kommer gå så långt d.v.s men just nu känns det ju inte helt omöjligt.

Det känns verkligen helt otroligt att cerklaget klipps om knappt 3 veckor och efter det kan förlossningen verkligen komma igång när som helst! Vi är så otroligt nära slutet på denna långa resa och början av ett helt nytt, främmande kapitel i våra liv. Ett liv tillsammans med en helt ny person som vi ska få lära känna och se växa upp. Ska bli otroligt spännande och måste väl erkänna att jag börjar bli lite nervös :)

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag får åka hem på fredag!!! :D Känns helt otroligt att dagen då jag får lämna sjukhuset snart är här! Helt ofattbart! Så nu blir det till att göra klart det sista på filten och snart börja packa (det är en del…).

Marcus kom hit på morgonen och vi var sen iväg och mätte vår lilla skrutt för sista gången i magen. Allt såg bara bra ut och den lille väger nu ca 2100 g och följer sin kurva perfekt. Marcus hade lite svårt att se vad som var vad och jag kan förstå honom eftersom han inte varit med på ett ultraljud sen v 25 och det betydligt mycket svårare att se vad som är vad nu när den är så stor. Det blir mest ett virrvarr av lemmar och suddiga konturer. Jag som sett den varannan vecka sen v 23 tycker väl inte att det är fullt så besvärligt. Denna gång kunde man se en hand som lekte med navelsträngen. Så mysigt när man ser sånt :)

Det blev däremot ingen mätning av tappen eller bokning av cerklageklipp utan det kommer göras på onsdag istället. Längtar! :D Och nu har jag inga restriktioner här inne på avdelningen! Så jag får traska runt hur mycket jag vill och kommer äta måltiderna i matsalen. Om jag ska ut så är det fortfarande rullstol som gäller men helt ärligt så tror jag inte att jag skulle klara av att gå så långt :P

Det ska bli spännande att se om tiden kommer gå ruskigt långsamt eller om allt kommer rulla på som vanligt fram till den mest efterlängtade dagen på väldigt länge. Dagen som jag aldrig trodde skulle komma, dagen då jag får åka hem som gravid :)

33+0 :)

Ännu en vecka. Tiden går riktigt fort nu faktiskt, denna vecka har gått väldigt fort och detta trots att jag har gått och längtat och väntat på morgondagen.

Dagen fick en väldigt bra start med frukost på sängen (som alla andra dagar i och för sig :P ) och Disneydags. Efter det blev det veckans CTG och en lång och härlig dusch. Här någonstans försvann all min energi då lillen legat och tryckt på blåsan hela natten som resulterat i många toalettbesök = lite sömn. Så jag håller nu tummarna att den positionen undviks under kommande natt :) Men efter en härlig tupplur så känner jag mig mer vid liv igen.

Känns otroligt bra och betryggande att nått 33 hela veckor. En tidigare rumskompis fick barn i 33+2 och nu andra barnet bara några dagar senare. Denna gång verkar det vara lite tuffare men det går ju bra när dom föds under denna vecka. Klart att det blir upp och nedgångar men det är ju enorm skillnad mot att födas i v 28. Så just nu känner jag mig helt lugn över att detta kommer gå bra :) Men som det känns nu så är det nog ingen risk att en förlossning skulle komma igång inom närmsta veckan. Jag är mer rädd att jag kommer gå tiden ut…

En annan tidigare rumskompis kom förbi här idag med sin nyfödde son. Hon  var här bara över en natt då hon hade klippt sitt cerklage. Hon hade börjat få väldigt ont av det så det klipptes redan runt 34+0. Då fick hon höra att – Ja, nu kommer förlossningen snart komma igång – och det trodde nog hon också. Men tji fick dom för han ville inte komma ut förrän på sitt beräknade förlossnings datum. Hon fick sin dotter i v 30 så hon var inställd på att även denna skulle komma lite tidigare. Så allt över 34+0 kändes som övertid. Så kommer det nog kännas för mig med dagen cerklaget klipps. Nytt mål är förresten v 37+0 för tydligen så är v 36 en vilovecka för barnet, veckan då den laddar för förlossningen. Det innebär att barn som föds då kan ha mer problem med att komma igång med amningen och liknande för att dom är så trötta, berättade hon. Så jag hoppas att vi får den veckan att ladda innan dagen d :)

Underbart vacker höstdag

Idag har jag genomgått tre månadsskiften här inne på sjukhuset. Jag är så fantastiskt glad att det inte kommer bli ett fjärde (om inget särskilt händer). Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag så vi får se hur lillen växer och med tanke på hur magen snabbt ökar i storlek nu så bör den ligga på minst 2 kg i alla fall :) Då får vi även höra mer om hur vi ska lägga upp resten av tiden. Längtar!! :D

Marcus var här idag, ganska länge. Det var verkligen hur mysigt som helst. Först häckade vi ihop en stund på rummet men sen var det dags för lunch. Det är så härligt när man får sällskap. Klart att man träffar ju andra där ute men ibland är man bara inte så pratsjuk eller sugen att prata med nya människor och sånna dagar är det trevligt med sällskap med någon som man känner sen tidigare :)

Eftersom Marcus och en kompis ska iväg och fiska imorgon så blev söndagsfirandet förflyttat till idag. Så efter lunchen åt vi väldigt goda kokoskakor till efterrätt. Men vår härliga dag tillsammans slutade inte där. Eftersom det är en underbar höstdag idag så ville jag åka ut en sväng i rullstolen. Så efter att barnmorskan lyssnat på lillens hjärtljud (h*n bjöd på en show som vanligt. Så roligt när Marcus är med och får se det :) ) så åkte vi ut. Det blev ingen lång tur eftersom jag precis varit uppe och ätit men det var helt underbart! Bara att få komma ut och känna dofterna och känna solen i ansiktet. Det kan inte bli mycket bättre än så! :)

Sjukhuset från baksidan.

Uuuunderbara höstfärger överallt! Så glad att jag får uppleva lite av det iaf :)

Man kan nästan se på Marcus skugga hur otroligt road han är över att behöva stanna överallt för att jag sa ta kort ;)

Och så var man tillbaka på våning 8…

Gaaaaaahhhh!!!!!

Måste dom in och låna vår dusch INNAN kl 6?! Går det inte vänta till halv 8-8? Usch vad frustrerad jag blir, nu kommer jag antagligen inte kunna somna om.

Igår kom det in en oförlöst kvinna som är väldigt kraftig så tyvärr var de tvungen att ta min underbara säng (säng för väldigt stora och tunga personer. Och den har jag legat i i 5 veckor nu ;) ). Denna person lånade vår dusch igår (ligger inte i vårt rum) och jag vet inte vad hon gjorde för det var blött precis överallt, till och med allt papper i papperskorgen var dyngsurt. Nu, strax innan 6 och åter igen vid halv 7 (tror att dom är flera i sällskapet) är det samma visa igen och jag kan inte sova eftersom isoleringen i badrummet inte är den bästa. Haha, nu låter jag jätte grinig men jag blir nog det när jag blir väckt av någon som lånar vår dusch så tidigt och dessutom lämnar badrummet dyngsurt. Men nu är det färdig gnällt ;)

Ännu en undersökning

Några har undrat var jag har hittat mönstret på rosorna så jag tänkte att det är lika bra att lägga ut länken här på bloggen. Hon kallar sig Tant Grön och här hittar ni mönstret :)

Glömde skriva det igår men då var det dags för ny undersökning och tillväxtultraljud. Och allt ser bra ut :) Tappen mättes åter igen till ca 19 mm. Läkaren trodde att den nog varit så lång hela tiden bara att olika maskiner visat olika. Varannan vecka görs undersökningen nämligen i ett ultraljudsrum, där man gör RUL och tillväxtultraljud. Och varannan vecka görs undersökningen i ett rum här på bb och där har de inte lika bra maskiner och man sitter i en gynstol. Så det blir dessutom olika lägen och vinklar när tappen ska mätas. Så, antagligen så har tappen varit oförändrad nu i… 3 veckor kanske :D

Nästa vecka så kommer jag få röra på mig lite mer! Eventuellt så kommer jag få äta en måltid ute i matsalen men som vanligt så beror det helt på hur det ser ut just då. Sen så nämnde hon också att vid nästa tillväxtultraljud om 2 veckor så kanske vi skulle börja prata om när cerklaget ska klippas och att jag eventuellt ska få åka hem på permission nånting!! Återigen, beror helt på hur det ser ut just då. Men bara att det nämns känns ju helt fantastiskt :)

Och med vår älskade lilla skrutt är det bara bra. Magen och huvudet mäter ca 8,5 cm i diameter (känns väldigt litet så några veckor till får den allt stanna i magen) och väger nu lite drygt 1700 g. Vid första tillväxtultraljudet låg lillen på -7%, förra gången -5% och nu -3%. Så vid nästa ul så kommer h*n kanske ligga precis på kurvan :) Så nog växer min mage trots att jag inte ser det ;)

Spänning på sjukhuset

Hihi, nu är det spännande här. Tack och lov så gäller det inte mig utan mina rumskompisar.

En tjej som jag legat tillsammans med sen jag kom tillbaka har nu fått en liten pojke i nästan v 34+0! Så stort grattis till henne :D

Idag fick vi två nya rumskamrater. En kvinna runt 37+0 med havandeskapsförgiftning och en som väntar tvillingar och har problem med njurarna. Nyss så gick slemproppen och vattnet för kvinnan i v 37+0. Superspännande tycker jag då ;) Väldigt roligt att få vara med och se någon annans reaktion kring sin förlossning. Hihi, jag tycker det är jätte spännande just nu :)

31+0 :)

Höll på att glömma veckans magbild! Tror att jag står konstigt för jag tycker att det inte händer någonting… Eller så är det bara jag som är van min bula numer :)

Är jätte trött nu och har varit hela dagen och jag misstänker att det beror på att jag hållit igång i två dagar nu. Inte fysiskt men mentalt vilket kan vara nog så jobbigt när man ligger här ;)

Mathias och Marcus kom hit i morse med den nu mera traditionella söndagsfikan. Idag bjöd dom på prinsesstårta :) Supermysigt och supergott :) Innan lunch var det dags för ett ctg. Marcus har inte varit med på det tidigare och för Mathias var det verkligen första gången så det var jätte roligt. Och som vanligt bjöd lillen på en liten dans tillsammans med dosorna på magen :)

Det känns lite tufft bitvis med min enorma hemlängtan men det kan kännas bra emellanåt också så jag försöker fokusera på dessa stunder. Jag är otroligt glad att allt detta händer nu och inte för ett år sedan eller tidigare. När jag mår mindre bra som igår så blir jag inte rädd som jag har blivit tidigare. Tidigare har jag blivit livrädd och trott att nu är depressionen är på g och varit rädd att det skulle hålla i sig under hela vintern. Men nu så tänker jag inte alls så. Jag identifierar mig inte med säsongsdepressionen, den är en del av mig men en väldigt liten del och jag vet att stunderna jag är nere behöver inte vara länge. Om jag tillåter det så kan jag åtminstone för en stund må lite bättre bara en minut senare. Allt som hänt kring Doris, graviditeten och tiden efter har lärt mig otroligt mycket om mig själv och hade det inte varit för henne så hade jag nog haft det 1000 gånger svårare under en sån här period.  Jag är jätte tacksam för allt hon lärt mig. Hon lärde mig saker under sin korta tid på jorden som annars hade tagit mig många många år att lära mig. Så tack så jätte mycket för din underbara gåva älskade dotter <3 Du är verkligen mäktig och magisk <3

Ny undersökning, inte lika positiv…

Idag kan jag tyvärr inte skriva lika positivt om undersökningen som senaste veckorna. Nu är tappen tillbaka på knappt 10 mm igen men jag känner mig ganska lugn i alla fall. Jag misstänker att den hinner ändras många gånger innan det är dags. Idag kunde man även se att lillen ändrat ställning så h*n ligger rakt mot tappen vilken h*n inte gjorde förra veckan.

Jag känner mig lugnare i och med att den har ändrats så många gånger tidigare utan att det behövt betyda något särskilt och så har vi tagit oss förbi det magiska numret 30+0 :) Men några glädjande besked blev det i alla fall. Tappen är fortfarande ca 4 cm lång om än bara 10 mm sluten. Men när en förlossning verkligen är igång så ska tappen kortas av för att till slut vara helt utplånad. Så det känns ju tryggt att det finns en del att ta av där.

Från och med v 32 så kommer antagligen mina restriktioner förändras lite, så då får jag antagligen röra på mig lite mer. Och så kan jag äntligen se ett slut på det hela! Cerklaget klipps runt v 36 och om allt ser lugnt ut så kommer jag få åka hem :D Så, vid v 36 så får jag förhoppningsvis åka hem, som gravid eller med bebis. För jag hoppas att den inte kommer innan 36+0 och kommer den runt dessa dagar så slipper vi förhoppningsvis neo. Man vet aldrig då det är mycket som spelar in men det är min förhoppning :) Så, 36+0 är mitt stora mål och nu är det bara 6 veckor dit! För en annan som legat inne i 8 veckor så känns inte 6 veckor som så lång tid ;)

My roomies och en liten utflykt

Nu är det fullt hus här igen. Min kära rumskompis är tillbaka sen några dagar och även min första rumskompis har fått komma tillbaka från Solna. Jätte kul att hon är här och har kommit så här långt. Idag fick vi även ett nytt tillskott i rummet. En kvinna som har åkt på havandeskapsförgiftning. Hon var väldigt less, vilket jag kan förstå, för hon har tid för ett planerat kejsarsnitt på fredag så det är klart att det känns trist att bli inlagd så nära inpå. Det roliga är att hon nämnde att hon hade varit inlagd under en tidigare graviditet, 4 veckor vilket hon tyckte kändes som en evighet. Därefter frågade hon oss hur länge vi varit här. 3 veckor, drygt 5 veckor och jag 7 veckor. Stackarn kände sig lite dum efter det som gnällt på sina veckor. Vad konstigt det ska kännas att komma hit när man är i v 37+? och har förövrigt haft en problemfri graviditet, till ett rum med kvinnor som länge haft problem med prematura värkar, en tapp som inte vill hålla ihop riktigt och som antagligen hade behövt ett cerklage och en som nyligen mist sitt barn och har varit halvt och helt sängliggande sen cerklaget sattes. För jag kan förstå att det känns fruktansvärt trist att bli inlagd så nära inpå snittet och att det kändes jobbigt att vara inlagd i 4 veckor. Men sen att hamna i en sal med kvinnor som är tacksam för varje dag som går här på sjukhuset och är jätteglad så länge man slipper hamna nere på förlossningen måste bli en väldig kontrast.

Något helt annat. Idag fick jag åka ut första gången sen jag blev inlagd!! Har bara en gång fått ett par minuter ute i friska luften och det var tre veckor sedan så det var helt underbart. Marcus skjutsade ut mig i rullstolen så satt vi i knappt en timme och njöt av solen. Jag passade även på att njuta av vad som antagligen är en av dom sista rosorna denna sommaren :) Jätte mysigt :D