<3

Haha, skulle precis publicera inlägget när allt försvann! Inlägget som jag försökt skriva hela veckan… Men, men :P

Allt är bra med oss. Marcus började jobba i måndags så det har bara varit jag och Ingo denna vecka. Känns konstigt att vara hemma med en liten bebis, en liten bebis som dessutom är min!

Tänk att han äntligen är här!
Att det är för honom som vi kämpat så.
Att vi genomgått en förlossning.
Att vi är föräldrar till denna underbara lilla pojke.

För honom skulle jag genomgå allt igen, 100 gånger om.
Utan tvekan.

Trött, fullgången, besök och ny bil

Haha, vad gnällig jag känt mig senaste dagarna :P Men jag vill bara att lillen ska komma ut nu! Det blev ingen förlossning inatt heller men det visste jag nästan. Vid 5-tiden så lyckades jag somna. Det blev lite längre mellan värkarna, 5-7 minuter och jag som var så fruktansvärt trött somnade hela tiden mellan dom och till slut vaknade jag inte förrän Marcus klev upp vid 9. Fick en kommentar av Längtan och hon tror att den kommer imorgon. Jag hoppas att hon har rätt :) Vad tror ni andra?

Idag är vi fullgångna!!! 37+0. Känns väldigt bra faktiskt :) Bild kommer lite senare :)

Jag ska göra lite äppelpaj sen för vi ska få besök av våra kära vänner från föräldragruppen. Ska bli jätte roligt :) Det är bra att vi hittar på lite saker så vi inte bara sitter hemma och väntar :P

Hihi, vi har precis köpt bil! En Ford Focus Flexifuel -05 :D Ska hämta den ikväll och det känns fantastiskt skönt att ha det gjort nu! Vår känns inte så säker då den har stannat i korsningar och rondeller och låter lite underligt ibland. Känns lite tryggare med denna nu när vår lilla skrutt snart är här :)

En award! :D

Har fått en liten award från underbara Längtan på hennes blogg! Jätte mysigt!

När man har fått denna award så ska man göra följande:

• Länka till den man fått den av
• Fullborda de 6 meningarna
• Skicka awarden till 5 andra bloggar

1. När ingen ser eller hör mig…  dansar jag loss för mig själv :)

2. Jag går aldrig hemifrån utan… Vet inte riktigt faktiskt… Jag hade kunnat skriva att jag tar med mig plånbok eller mobil men jag har en tendens att glömma dom mest uppenbara sakerna :P

3. Min blogg heter som den gör för att… jag heter så. Tråkigt namn egentligen på en blogg men jag hade nog tröttnat på namnet om jag hade något annat.

4. Om jag vågade skulle jag… sälja mig själv bättre (när det gäller jobb). Känner att jag är lite feg på den fronten och blir jag inte bättre på det så blir det svårare att få jobben jag vill ha.

5. Om tio år kommer jag att… ha ett jobb som jag trivs med, bo i ett hus tillsammans med Marcus och två barn och reser minst en gång per år. Jag älskar verkligen att resa så jag hoppas att det kommer finnas mer utrymme för resor längre fram, om det så är ett par nätter i London eller någon annan stad. Är inte så kräsen av mig, kan bara vara skönt att komma iväg en sväng :)

6. Det som gör mig riktigt lycklig i livet är… djur! Är det något som kan få mig på riktigt bra humör oavsett vad som hänt så är det djur. Jag kan stå och kolla på änder hur länge som helst och jag älskar grannens katt Missan som bara genom att finnas till får mig att bli alldeles varm i kroppen :) Men snart kommer ännu ett glädjeämne in i mitt liv :)

Jag vill ge denna award till följande bloggare:

En sorts mamma

Vocalissa

Ida

Simone

Dahliastar

Och så känner jag att jag vill lägga till en extra :) – Annica – Kolbengtsson

 

Många trevliga saker

Nu har jag varit hemma i en vecka. Känns fortfarande lite underligt och mina tankar är delvis kvar på sjukhuset tror jag. Funderar på hur det går för rumskompisen Annika och om hon tar sig till 34 fulla veckor innan hennes lilla tjej kommer. Nyfikenheten sitter i trots att jag kommit hem ;)

Fick jätte mysiga överraskningar häromdan! Marcus kom hem och hade en underbar bukett med orkidéer och senaste Pirates-filmen. Dagen efter fick jag ett samtal från en blomsterhandel som frågade om jag var hemma för dom skulle leverera en blomma till oss. En man kom med en väldigt vacker bukett med röda rosor och andra blommor som jag inte vet namnet på. Till buketten följde en liten hälsning från min gammelmormor, -morfar och mamma. Stort tack till er alla för dessa fina blommor :)

Igår var vi till barnmorskan. Har inte varit hos henne på många många veckor. Det var faktiskt roligt att få känna sig lite vanlig för en gångs skull. Träffade även min läkare en sväng vilket var väldigt roligt. Det är så roligt att se allas reaktioner på att jag är uppe och rör mig lite, jag blir så rörd av hur glada alla är att vi kommit så långt. Läkaren var så glad för vår skull och lika barnmorskan. Ingen trodde nog att vi skulle komma tillbaka till Kvinnohälsan men tji fick dom :)

Vi mätte magen för att se hur lillen växer men vi har inget att jämföra med eftersom jag istället gjort tillväxtultraljud på sjukhuset (bortskämd ;) ). Men går jag så pass långt så jag får komma tillbaka en gång till så finns det åtminstone ett mått att jämföra med. Lyssnade på hjärtljuden som lät väldigt bra och så fyllde vi i lite pappren. En om hur graviditeten varit och en inför förlossningen. Den sistnämnda är egentligen vad man har för önskemål inför förlossningen, lite som ett förlossningsbrev som finns i journalen. Jag känner mig ganska lugn, lite nervös så klart men även förväntansfull. Det jag är rädd för är att spricka och biverkningar av smärtlindring. Biverkningarna är nog det jag är mest rädd för. Vid Doris förlossning fick jag morfin och lustgas och kombinationen gjorde mig väldigt groggy och jag kommer inte ihåg så mycket från förlossningen och den lilla stund som hon levde på mitt bröst. Detta gör så ont och jag vill inte gå miste om detta med denna lilla skrutt. Nu blir det ju förhoppningsvis helt annorlunda men jag vill in missa något på grund av någon smärtlindring.

Nu måste jag nog göra mig iordning för jag ska iväg och träffa en tjej som jag skrivit med via familjeliv. Det visade sig att vi har samma barnmorska och det skiljer bara 2 veckor mellan våra skruttar. Vi ska träffas över lunch nu, det ska bli så spännande att träffa henne :)

Overkligt…

 

Vill börja inlägget med att skicka en liten hälsning och massor av varma tankar till Simone, en f.d rumskompis som håller till på neo med sin lilla son som just nu har det lite tufft. Tänker på er och hoppas att er lilla kille mår bättre snart <3

 

Tänk att jag ska få åka hem imorgon. Jag, Melinda, kommer få lämna sjukhuset efter 11 veckor och 4 dagar, som gravid dessutom. Känns ju helt otroligt. Det gör det nog för dom som jobbar också. Senaste veckorna har jag fått många kommentarer om hur roligt och ovant det är att se mig i korridorerna och nu att jag jag ska få åka hem. Det var nog ingen som hade väntat sig det. Det var inte förrän jag kom till v 31 och tappen var längre och höll sig så som jag ens vågade tänka tanken.

Glömde ju berätta hur det gick igår på undersökningen! Hon kunde se tappen tydligt och cerklaget satt som det ska. Enligt ultraljudet så var själva tappen lite kortare och den stängda delen lite kortare den med. Men nu var det en annan maskin och jag satt i gynstolen och då kan den ju visa lite andra resultat så jag är inte orolig överhuvudtaget vilket inte läkaren var heller. Tid för klipp blir kl 9 den 25 oktober på förlossningen. Efter att stygnen är tagna så kommer jag få stanna kvar där under dagen för observation på fall att förlossningen skulle komma igång.

Nu när jag kommer hem verkar det som om jag får leva mer eller mindre som jag gjorde innan jag blev inlagd, lite mer vila kanske men jag kommer få ta kortare promenader (vagga runt gården kommer nog räcka långt till en början ;) ) och få åka ut i rullstolen. Så otroligt skönt att vi ordnade den innan så den bara står och väntar på mig i förrådet. Funderar lite på om jag skulle skaffa kryckor också för jag misstänker starkt att jag kommer få ondare och ondare i fogarna desto mer jag rör på mig. Om jag kommer gå så långt d.v.s men just nu känns det ju inte helt omöjligt.

Det känns verkligen helt otroligt att cerklaget klipps om knappt 3 veckor och efter det kan förlossningen verkligen komma igång när som helst! Vi är så otroligt nära slutet på denna långa resa och början av ett helt nytt, främmande kapitel i våra liv. Ett liv tillsammans med en helt ny person som vi ska få lära känna och se växa upp. Ska bli otroligt spännande och måste väl erkänna att jag börjar bli lite nervös :)

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag får åka hem på fredag!!! :D Känns helt otroligt att dagen då jag får lämna sjukhuset snart är här! Helt ofattbart! Så nu blir det till att göra klart det sista på filten och snart börja packa (det är en del…).

Marcus kom hit på morgonen och vi var sen iväg och mätte vår lilla skrutt för sista gången i magen. Allt såg bara bra ut och den lille väger nu ca 2100 g och följer sin kurva perfekt. Marcus hade lite svårt att se vad som var vad och jag kan förstå honom eftersom han inte varit med på ett ultraljud sen v 25 och det betydligt mycket svårare att se vad som är vad nu när den är så stor. Det blir mest ett virrvarr av lemmar och suddiga konturer. Jag som sett den varannan vecka sen v 23 tycker väl inte att det är fullt så besvärligt. Denna gång kunde man se en hand som lekte med navelsträngen. Så mysigt när man ser sånt :)

Det blev däremot ingen mätning av tappen eller bokning av cerklageklipp utan det kommer göras på onsdag istället. Längtar! :D Och nu har jag inga restriktioner här inne på avdelningen! Så jag får traska runt hur mycket jag vill och kommer äta måltiderna i matsalen. Om jag ska ut så är det fortfarande rullstol som gäller men helt ärligt så tror jag inte att jag skulle klara av att gå så långt :P

Det ska bli spännande att se om tiden kommer gå ruskigt långsamt eller om allt kommer rulla på som vanligt fram till den mest efterlängtade dagen på väldigt länge. Dagen som jag aldrig trodde skulle komma, dagen då jag får åka hem som gravid :)

33+0 :)

Ännu en vecka. Tiden går riktigt fort nu faktiskt, denna vecka har gått väldigt fort och detta trots att jag har gått och längtat och väntat på morgondagen.

Dagen fick en väldigt bra start med frukost på sängen (som alla andra dagar i och för sig :P ) och Disneydags. Efter det blev det veckans CTG och en lång och härlig dusch. Här någonstans försvann all min energi då lillen legat och tryckt på blåsan hela natten som resulterat i många toalettbesök = lite sömn. Så jag håller nu tummarna att den positionen undviks under kommande natt :) Men efter en härlig tupplur så känner jag mig mer vid liv igen.

Känns otroligt bra och betryggande att nått 33 hela veckor. En tidigare rumskompis fick barn i 33+2 och nu andra barnet bara några dagar senare. Denna gång verkar det vara lite tuffare men det går ju bra när dom föds under denna vecka. Klart att det blir upp och nedgångar men det är ju enorm skillnad mot att födas i v 28. Så just nu känner jag mig helt lugn över att detta kommer gå bra :) Men som det känns nu så är det nog ingen risk att en förlossning skulle komma igång inom närmsta veckan. Jag är mer rädd att jag kommer gå tiden ut…

En annan tidigare rumskompis kom förbi här idag med sin nyfödde son. Hon  var här bara över en natt då hon hade klippt sitt cerklage. Hon hade börjat få väldigt ont av det så det klipptes redan runt 34+0. Då fick hon höra att – Ja, nu kommer förlossningen snart komma igång – och det trodde nog hon också. Men tji fick dom för han ville inte komma ut förrän på sitt beräknade förlossnings datum. Hon fick sin dotter i v 30 så hon var inställd på att även denna skulle komma lite tidigare. Så allt över 34+0 kändes som övertid. Så kommer det nog kännas för mig med dagen cerklaget klipps. Nytt mål är förresten v 37+0 för tydligen så är v 36 en vilovecka för barnet, veckan då den laddar för förlossningen. Det innebär att barn som föds då kan ha mer problem med att komma igång med amningen och liknande för att dom är så trötta, berättade hon. Så jag hoppas att vi får den veckan att ladda innan dagen d :)

Underbart vacker höstdag

Idag har jag genomgått tre månadsskiften här inne på sjukhuset. Jag är så fantastiskt glad att det inte kommer bli ett fjärde (om inget särskilt händer). Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag så vi får se hur lillen växer och med tanke på hur magen snabbt ökar i storlek nu så bör den ligga på minst 2 kg i alla fall :) Då får vi även höra mer om hur vi ska lägga upp resten av tiden. Längtar!! :D

Marcus var här idag, ganska länge. Det var verkligen hur mysigt som helst. Först häckade vi ihop en stund på rummet men sen var det dags för lunch. Det är så härligt när man får sällskap. Klart att man träffar ju andra där ute men ibland är man bara inte så pratsjuk eller sugen att prata med nya människor och sånna dagar är det trevligt med sällskap med någon som man känner sen tidigare :)

Eftersom Marcus och en kompis ska iväg och fiska imorgon så blev söndagsfirandet förflyttat till idag. Så efter lunchen åt vi väldigt goda kokoskakor till efterrätt. Men vår härliga dag tillsammans slutade inte där. Eftersom det är en underbar höstdag idag så ville jag åka ut en sväng i rullstolen. Så efter att barnmorskan lyssnat på lillens hjärtljud (h*n bjöd på en show som vanligt. Så roligt när Marcus är med och får se det :) ) så åkte vi ut. Det blev ingen lång tur eftersom jag precis varit uppe och ätit men det var helt underbart! Bara att få komma ut och känna dofterna och känna solen i ansiktet. Det kan inte bli mycket bättre än så! :)

Sjukhuset från baksidan.

Uuuunderbara höstfärger överallt! Så glad att jag får uppleva lite av det iaf :)

Man kan nästan se på Marcus skugga hur otroligt road han är över att behöva stanna överallt för att jag sa ta kort ;)

Och så var man tillbaka på våning 8…

Mina älskade små barn <3

Det är verkligen helt fantastiskt att man kan älska en person så mycket, en liten liten person som jag aldrig träffat och vet egentligen inte så mycket om. Jag kommer ihåg att det förundrade mig mycket när jag väntade Doris också och förundrades ännu mer över den otroliga kärleken som vällde över mig när jag såg henne för första gången. Den kärleken som fick mig att vilja skaffa barn igen redan samma kväll i min sjukhussäng. Hade det inte varit för den kärleken så hade jag nog aldrig försökt igen. Hade inte den kärleken funnits där så hade det bara funnits smärta. Det kändes verkligen som om vår lilla tjej överöste oss med en massa kärlek under våra två veckor uppe i Jämtland.

Jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa denna lilla krabat och lära känna honom eller henne. Men vi är ju inte helt främmande inför varandra.

• Jag vet att h*n gillar att röra mycket på armarna. Det har jag fått känna på många gånger senaste tiden genom många slag mot blåsan, cerklaget och någon nerv som gör att det gör ont i ljumskarna.
• H*n gillar mat. När jag äter är det ofta full fart.
• H*n gillar ljudet från duschen. Helt underbart att sitta i duschen och se hur magen åker från ena sidan till den andra.
• Det är en väldigt livlig krabat som rör sig otroligt mycket. Många dagar känns det som om h*n rör sig non stop.
• Och så vet jag att h*n är väldigt känslig för beröring. Så fort det blir något form av tryck, om det så är kanten på byxorna, att jag ligger på sidan så magen vilar mot sängen eller man ska lyssna på hjärtljuden, så blir det alltid full fart. Ibland känns h*n lite irriterad för helt plötsligt kan det bli ett snabbt, hårt slag eller spark mot trycket.

Så lite vet jag om vår lilla älskling och det ska bli väldigt spännande att se hur h*n är utanför magen. Fortsätter det så här så blir det en viljestark och livlig krabat som gillar att äta. Vi kommer i sånna fall få fullt upp framöver :)

Ännu en undersökning

Några har undrat var jag har hittat mönstret på rosorna så jag tänkte att det är lika bra att lägga ut länken här på bloggen. Hon kallar sig Tant Grön och här hittar ni mönstret :)

Glömde skriva det igår men då var det dags för ny undersökning och tillväxtultraljud. Och allt ser bra ut :) Tappen mättes åter igen till ca 19 mm. Läkaren trodde att den nog varit så lång hela tiden bara att olika maskiner visat olika. Varannan vecka görs undersökningen nämligen i ett ultraljudsrum, där man gör RUL och tillväxtultraljud. Och varannan vecka görs undersökningen i ett rum här på bb och där har de inte lika bra maskiner och man sitter i en gynstol. Så det blir dessutom olika lägen och vinklar när tappen ska mätas. Så, antagligen så har tappen varit oförändrad nu i… 3 veckor kanske :D

Nästa vecka så kommer jag få röra på mig lite mer! Eventuellt så kommer jag få äta en måltid ute i matsalen men som vanligt så beror det helt på hur det ser ut just då. Sen så nämnde hon också att vid nästa tillväxtultraljud om 2 veckor så kanske vi skulle börja prata om när cerklaget ska klippas och att jag eventuellt ska få åka hem på permission nånting!! Återigen, beror helt på hur det ser ut just då. Men bara att det nämns känns ju helt fantastiskt :)

Och med vår älskade lilla skrutt är det bara bra. Magen och huvudet mäter ca 8,5 cm i diameter (känns väldigt litet så några veckor till får den allt stanna i magen) och väger nu lite drygt 1700 g. Vid första tillväxtultraljudet låg lillen på -7%, förra gången -5% och nu -3%. Så vid nästa ul så kommer h*n kanske ligga precis på kurvan :) Så nog växer min mage trots att jag inte ser det ;)