Funderingar kring cerclage

Jag börjar känna mig lite osäker på innehållet till foldern. Jag har fått in några berättelser nu och jag inser att det kan bli tajt med 3 stycken. Skulle det vara färre så känns det inte som om det visar så mycket på hur olika det kan se ut men det kan bli lite ont om plats. Hade jag kunnat så hade jag velat samla en massa olika historier men det skulle bli ett helt häfte med berättelser och information om cerclage. Så nu känner jag att jag inte riktigt vet hur jag ska göra, om jag kommer få plats med det jag vill…

En annan sak som jag insett nu när jag läst mycket om cerclage är att jag nu har mer förståelse för läkarna och deras agerande. Det måste vara jätte svårt att veta vem som behöver cerclage och vem som klara sig med sängvila! Det är ju ändå en operation med risker, har man otur så kan ju själva ingreppet leda till missfall (även om jag själv inte hört talas om någon som varit med om det när det görs tidigt i graviditeten) och så finns det ju alltid risker med narkos eller ryggmärgsbedövning.
När cerclaget är satt så är inte det heller någon garanti till att det kommer gå bra. Riskerna där är att man kan få infektioner, blödning eller sammandragningar som alla kan leda till förtidsbörd.
Så, att ta beslutet om vem som ska få cerclage eller inte måste vara jätte svårt!! Den irritation jag kan känna mest mot läkarna är att dom säger så olika efter operationen. Men som sagt, det är ju svårt för dom att avgöra om det är en patient som jag som måste vara sängliggande eller om det är en kvinna som kan leva som vanligt. Men det känns skönt nu, jag har i alla fall facit i hand vid nästa graviditet. Även om den kan se annorlunda ut så vet jag att jag kommer behöva cerclage och mycket vila :)

Ett snabbt inlägg innan jag ska åka iväg och hämta min skrutt :)

Sitter just nu och jobbar hemma hos min pappa. Min älskade nya iMac fick flytta till Västnor en sväng för internet hemma har gett upp av någon underlig anledning. Skulle fått fiber vid årsskiftet men nu är det försenat till mars :( Så vi måste stå ut med mobilt bredband ett tag till, eller ja, här i västnor är det snabbt som tur är.

Jag har nu lämnat in planeringsrapport så nu är det bara att sätta igång med projektet. Ska bli så roligt! Jag har redan börjat ha kontakt med patienter och läkare så den delen är startad i alla fall.
Pratade med min läkare Pia häromdan och hon skickade även lite information om cerclage, deras riktlinjer på sjukhuset och en artikel från en läkartidning. Det mesta var fackspråk så det var lite svårt att förstå men jag lyckades nog förstå det mesta. Tänkte att jag ska sammanfatta allt och lägga ut här på bloggen så alla slapptappar där ute kan få ta del av informationen. Slapptapp var ett utryck som en vän i Jönköping började använda så jag tänkte föra det vidare ;)

Imorgon åker jag och Ingo till Stockholm! Vi ska hälsa på mamma och träffa en kompis från Jönköping men som nu mer bor i Nynäshamn. Ska bli sååå roligt :)
Men, jag är något nervös över tågresan. 5-6 timmar själv med Ingo på ett tåg. En pojke som inte kan sitta still många minuter, nyfiken som få, viljestark, har svårt att sova när det händer mycket och sover sällan i famnen. Så, detta ska bli mycket spännande… Håll tummarna för mig imorgon och på tisdag :)

Komplicerat men ändå så lätt

Mitt huvud står still. Det känns som om hela mitt liv stått still idag och igår.

Jag körde fast med examensansökan men jag lyckades få iväg den i torsdags i alla fall men det känns som om jag inte kan fortsätta med projektet förrän jag fått svar, vilket jag inte fått. Så igår och idag så har jag mest trampat runt, kollat runt på internet, skrivit lite anteckningar och slappat. Jag får nästan panik ibland för det känns som om det är så mycket värdefull tid som försvinner!

Jag kan absolut inte skylla allt på handledaren för det finns absolut saker som jag kan göra ändå, jag har bara gått ner i en liten svacka där jag slutar anstränga mig. Struntar i mat, hälsa, skola, städning… Allt som jag mår bra av att det fungerar. Så det blir lite av en nedåt spiral. Fastän jag känner att det är nog ganska lätt att bryta egentligen. Så komplicerat och ändå så lätt.
Blir så trött på mig själv ibland….

Skiss

För första gången på länge så var det roligt att sitta och skissa! Jag köpte en ny dator som kom i måndags men på dom nya iMac så har dom varit dum nog och tagit bort cd-spelaren?! Så jag har inte kunnat installera adobe-programmen tills idag. Marcus pappa var snäll att åka 6 mils omväg för att lämna en portabel sådan så jag fick fixa lite med datorn. Så nu har jag photoshop igen och jag kunde för första gången på riktigt använda min nya wacom-bräda som jag fick av Marcus i julklapp. En stooor bräda som visade sig vara jätte rolig att leka med :) Så det har jag gjort i kväll :)

 

Det var otroligt längesen som jag ritade något men nu kanske det blir lite mer igen :) Det här trädet skulle jag kunna pilla på med hur länge som helst men jag får fortsätta någon annan dag för nu måste jag snart gå och lägga mig för i morgon ska vi iväg till dagis igen. Det går verkligen superbra för Ingo där. Inte en gång har han varit ledsen när jag gått. I vanliga fall kan han vara lite tveksam och stå och trycka hos mig tills han ser en katt och springer iväg efter den. Men idag så klädde jag av honom och det första han gör är att springa iväg utan att vinka hejdå. Kändes jätte konstigt men det är verkligen ett angenämt ”problem”. Han trivs så bra där och när jag hämtar honom så vill han inte gå av gården ;) 
Under förra veckan var jag sjuk och var dötrist och jag märkte verkligen att han tyckte att det var riktigt tråkigt hemma. Det kan jag även märka när jag är frisk och vi varit hemma några dagar (även om vi hittar på saker). Han behöver verkligen mycket stimulans denna pojke annars blir han gnällig och på dåligt humör. Nu när han varit på dagis och kommer hem så är han helt underbar. Han är glad, pratar massor och leker för fullt. Så jag är så glad att han hamnade på detta dagis så han får göra lite annat om dagarna också :)

Ett uppenbarligen okänt problem

Har varit in på alla stora sjukhus hemsidor för att se om det finns någon läkare att kontakta angående projektet. Jag testade att söka på både cervixinsufficiens och cerclage för att se om det stod någonting om det och vilken avdelning jag ska kontakta. Det står ingenstans. Dom rabblar upp en massa ingrepp och problem men inte detta. Det är uppenbart att det är en ovanlig operation här i Sverige. Det ska bli spännande att se om jag får tag på någon och vad de säger.

Skoj! :)

Googlar lite om cerclage för att hitta andra som har eller har haft det. Ramlade då in på Allt för föräldrar där en tjej skulle få cerclage och undrade lite kring det. Då var det en tjej som kommenterade och hade länkat till min blogg!!  Super roligt!! Jag hoppas verkligen att det jag skrivit och projektet kan hjälpa andra :)

Bloggen har varit väldigt tyst senaste tiden för jag har inte haft någon blogglust. Men nu kommer jag sitta mycket vid datorn och jag vill dokumentera vad som sker i projektet så bloggen kommer nog handla mycket om detta just nu och en tid framöver, cerclage och projektet därför det är det som mitt liv kommer kretsa kring kommande månaderna. Det kommer antagligen komma någon uppdatering om Ingo och andra saker med men mest blir det nog om projektet :)

Nu drar det igång!

Nu ska jag börja plugga igen! Inskolningen på dagis är nu över så nu ska jag börja med projekt cerclagefolder. Upptäckte idag att jag hela tiden har stavat cerclage fel (tidigare cerklage) så för att andra som mig ska hitta hit så märker jag inläggen med både cerclage och cerklage ;)

Om det är någon som ramlar in på bloggen och har erfarenheter av cerclage eller för den delen har frågor så hör väldigt gärna av er. Jag ska göra en folder om cerclage där jag har tänkt att samla 3-4 kvinnors berättelser kring cerclage för att informera hur livet kan se ut efter att det är insatt. Ni som har frågor är till stor hjälp om ni berättar vad det är som ni skulle vilja veta mer om. Vore jätte tacksam för den hjälpen :)

Läste idag ordentligt igenom vad som förväntas av mig och reaktionen blev direkt: HJÄLP!!! (Blir lätt den reaktionen om man inte gjort något på nästan 2 år) Men jag ska ta mig igenom det. Känns bra att det är ett projekt som betyder mycket för mig och som jag tror kommer hjälpa många andra, det blir en liten extra drivkraft :)