Stort rum, god frukost, födelsedag och finbesök

Nu ligger jag ensam i detta stora rum då min rumskompis åkt ner till förlossningen på grund av värkar som inte riktigt vill ge med sig. Så får se om det blir en bebis närmsta dagarna eller om hon får komma hit igen. Håller tummarna att allt går bra för henne :)

Dagens frukost. Måste säga att det finns verkligen inget att klaga på där :)

Igår fyllde min älskade Marcus år och jag var på väg att glömma bort det :S Datum har jag verkligen ingen koll på här inne. Mina dagar räknas i graviditetsveckor + dagar :) Känns trist att inte kunna fira honom ordentligt så när vi får åka härifrån men vår lilla skrutt får det bli firande av födelsedagar :) Men han kom förbi på kvällen i alla fall och strax innan fick jag finbesök av Marcus jobbarkompis Amanda, Robin och Amandas mamma Annika. Dom är så go allihop och jätte mysigt att dom ville komma upp hit på besök :)

Ingenting är omöjligt!!!

En riktigt bra dag idag :D Inte nog med att jag är lycklig över att gått över 28 veckor utan nu är jag även lyrisk över en undersökning som gjordes idag.

Egentligen så brukar läkaren göra tappkoll i slutet av varje vecka. Senaste som gjordes var i onsdags och den var ju inte allt för munter, 8 mm tapp (inte mycket att hurra för…). Idag så överraskade min läkare mig med att göra ännu en undersökning. Jag vet inte riktigt varför men jag misstänker att det hade något att göra med förra veckans resultat. Men jag är väldigt glad att den gjordes för nu är den slutna delen av tappen ca 19 mm!!! Blev väldigt chockad när jag såg siffrorna på skärmen! Aldrig hade jag vågat drömma om att den faktiskt skulle dra ihop sig så pass mycket, den är till och med längre än när jag blev inlagd för 6 veckor sedan! Sen förra veckan så har jag varit inställd på att skrutten kommer när som helst och har bara väntat på att se en blödning, på grund av att en förlossning är igång eller att det skulle bli sånt tryck så cerklaget börjat skära in. Men nu har jag återigen hoppet uppe om att få komma till v 30 och kanske längre till och med. Känns helt underbart!!!

Men jag försöker att inte gå händelserna i förväg så nu ska jag fokusera på nästa delmål, 30+0 och 1500 g. Fick nämligen reda på att detta är en ganska stor gräns vad gäller hur mycket undersökningar som barnet kommer utsättas för. Om man inte uppnår detta så blir det röntgen, ögonundersökningar mm. Så det hade varit skönt att komma dit först och främst. Nästa blir 2000 g. Om barnet skulle ligga i säte så finns då möjlighet att ändå föda vaginalt (efter att röntgat bäckenet för att se om det finns tillräckligt med plats). En annan, tråkig anledning till att jag vill gå så länge är att det blir mycket lättare att försäkra sitt barn om den väger över 2 kg. Det finns många som det gått bra för i alla fall men det är även många som haft problem med detta eftersom försäkringsbolagen anser väl att det är större risker för dom att försäkra ett så pass litet barn då det kan bli komplikationer och det skulle ju bli dyrt för dom. Usch vad trist det är med sånt där men tyvärr så är det den bittra sanningen… Så, för barnets skull och för att slippa bråka med försäkringsbolagen så skulle jag vara fantastiskt glad att få uppnå dessa mål. Men just nu känns det inte så omöjligt. Just nu känns inget omöjligt :)

Eftersom det var en sån bra dag idag så bjuder jag på denna bild, en lycklig Melinda och en växande skrutt :)

28+0!!! :D

Tänk att vi tagit oss så här långt! Marcus kommer lite senare och då ska vi fira med lite fika :)
Ska ta en bättre bild sen när han kommer med kameran. Fast jag gillar den här lite, med toaletten så fint på sidan ;)

En väl övervakad bebis <3

Idag var det dags för en undersökning av tappen men det visade sig att det blev en liten koll av lillen med :) Skrutten mådde bara bra, ca 1100 g och -7% på skalan. Men allt som inte avviker mer än 22% upp eller ner är helt normalt. Så vår skrutt är helt perfekt :)
Tyvärr så kan jag inte säga det samma om min kära tapp. Den har gått från 13 mm till 8 mm men läkaren kände även på den och hon sa att den kändes bättre än den såg ut. Så den var sluten och fin den lilla bit som är kvar.

Tidigare i veckan sa hon att jag eventuellt skulle få gå upp och röra på mig lite men med tanke på hur det ser ut så blir det inte så. Läkaren kändes nästan lite nervös när hon sa det och hon förklarade också att många kan tycka att dom är för försiktiga. Jag delar verkligen inte den åsikten för om jag hade fått gå upp en stund så hade jag varit väääldigt försiktig. Även om det är trist så ligger jag mycket hellre än riskerar något genom att vara uppe längre stunder.

Väldigt glad att kollen gjordes idag och inte igår. Idag känner jag mig mycket lugnare och resultatet var väl ungefär vad jag väntat mig om än inte det jag önskade. Så jag känner mig väldigt lugn. Nu vill jag bara att vi först och främst ta oss igenom helgen.

Det var dagens lägesrapport :)

Underbara besök och samtal

Jag känner mig fortfarande ganska omtöcknad men det blev en ganska bra dag till slut. AnnMarie kom från Vänersborg enbart för att träffa mig. Så otroligt mysigt att få träffa henne och det är verkligen underbart med vänner som man inte träffar ofta men varje gång man gör det så är det lika roligt att ses och det känns lika avslappat som alltid. Underbart att få ha dig som vän AnnMarie <3

Innan hon kom pratade jag lite med både mamma och bror som båda hjälpte mig att skingra tankarna lite. Just då var jag i stort behov av det. Nu på kvällskvisten kom Marcus en liten sväng vilket också var väldigt mysigt och välbehövligt. Kände verkligen idag att jag har tänkt alldeles för mycket. Om det är något som känns lite spänt mellan oss så hinner jag få till det mycket större än det egentligen är. Så det jag ska försöka återgå till nu är att helt enkelt inte tänka. Inte tänka på hur länge jag legat här. Hur lång tid jag har kvar. Vad jag önskar att jag var hemma. På relationer som är mindre viktiga för tillfället. Saker jag inte kan kontrollera, hur mycket jag än önskar att jag kunde göra det. Återgå till att bara ligga här, slappna av och bara vara. Lämna allt som sker utanför sjukhuset till… någon annan eller någon annan tid i mitt liv. En tid då jag inte ligger på sjukhuset och agerar kuvös åt vårt lilla barn. Den dagen kommer men inte allt för snart hoppas jag, och tills dess ska jag lägga allt det där åt sidan.

En tuff morgon…

Tack så jätte mycket för alla kommentarer! Ni är underbara och jag blir så glad varje gång jag läser era peppande och varma ord :)

En dag som denna behöver jag dom extra mycket. Hela morgonen har jag mått mindre bra, lite förkyld (vilket jag INTE vill vara om förlossningen skulle gå igång och jag vill verkligen inte smitta min rumskompis som är längre gången än mig och som också riskerar att föda när som helst) och allmänt låg. Det är alldeles för mycket som pågår utanför sjukhuset och som blir alldeles för mycket för att hantera själv i en sjukhussäng. En nära släkting visade sig ha cancer. Man vet inte hur allvarligt det är men jag är livrädd att inte få träffa denna person igen eller att h*n inte skulle få träffa min lilla skrutt. En person i familjen känns det verkligen inte bra med just nu och jag känner att det är väldigt svårt att prata med x medan jag delar rum med en annan tjej.

Marcus är väldigt stressad och det har jag all förståelse i världen för men det är jobbigt att ligga här och inte kunna hjälpa honom och se att han verkligen inte är lycklig just nu. Och just nu är jag också allt annat än lycklig.

Som jag nämnde tidigare så är Doris mycket i mina tankar för tillfället. Inte så mycket att jag specifikt tänker på henne men hon dyker ofta upp. Jag och min rumskompis pratade om henne en del igår vilket gick bra men hon dyker också upp varje gång jag läser eller funderar kring kommande förlossning och då genomgår jag hela förlossningen med Doris. Jag läste till exempel om smärtlindring och om morfin. Där stod det lite om de negativa delarna vilket jag upplevde just då. Bland annat att man blir dåsig och kan få minnesluckor. Det gör så ont i mig att veta att det finns delar efter att hon kom ut som jag inte har något minne av.

Det är alldeles för mycket att hantera för tillfället och att jag inte har möjlighet att prata själv med någon gör det hela så mycket svårare. Just nu ligger jag i sängen och döljer mitt rödgråtna ansikte bakom datorskärmen för jag är rädd att besvära min rumskompis. En barnmorska kom in och det måste varit omöjligt att missa mina tårfyllda ögon men hon sa inget. Just nu vill jag bara gömma mig någonstans eller få prata med någon, någon som inte besväras av mina ord eller mina tårar.

27+0 :D

Varje söndag är en bra dag! Jag har inte varit på topp då det är mycket som händer just nu och jag tänkt mycket på Doris så jag har känt mig lite sorgsen hela dagen. Men oavsett vad som händer i mitt liv så är söndagar en väldigt bra och positiv dag! Idag är det bara en vecka kvar till nästa stora delmål, 28+0. Ser så mycket fram mot den dagen för vid den tiden så är det väldigt många som överlever utan allt för allvarliga komplikationer. Så den dagen ska firas och så hoppas jag att det blir många veckor därefter på sjukhuset. Tänk, nu har jag varit inlagd i 5 veckor! Det är ganska lång tid ändå men förhoppningsvis så blir det i alla fall lika många veckor till. Tiden har gått ganska fort faktiskt, det trodde jag aldrig.

Dagens mage :)

(Gud vad jag börjar sakna min systemkamera…)

Jag är inte vän med mina älskade graviditetshormoner. Jag har alltid varit en av dom som är relativt håriga men de har alltid varit ljusa hårstrån så det är inget som jag direkt störts av. Det ställe som jag tyckt varit jobbigt är min mage för jag har haft en liten vacker raggarsträng som det så fint kallas. Men nu med mina kära hormoner så har den växt, blivit mer mörka och grövre hårstrån. Yeiiii!! Precis vad man vill ha… Dessutom så har jag märkt att jag fått mer hår på armarna och att de börjar mörkna. Och idag var det till och med så Marcus såg det… Hoppas, hoppas att allt återgår till det normala när lillen är här. Det är så mycket jag nojar över som det är så jag vill inte börja oroa mig över armarna :P

Vad fel det kan kännas att klaga när jag är gravid för det känns som om jag bara ska vara glad och ta alla mindre roliga saker med ett leende. Ofta klarar jag av det men ibland så är det saker som jag helt enkelt önskar att jag slapp. Men det gör ju inte att jag är mindre glad och tacksam över att få bära på vår lilla skrutt. Jag älskar att fortfarande få vara gravid. Jag älskar varje spark (även dom på blåsan och revbenen). Jag älskar att se magen växa och känna att det blir mindre och mindre plats. Jag är så otroligt tacksam för varje dag som kvällen kommer för då vet jag att vi har klarat av ännu en dag. Så om jag är gnällig ibland så betyder det egentligen inget, jag är bara lite less för stunden men jag är fortfarande lika glad och tacksam för varje dag.

Uppdatering 26+5

Oj, insåg att det verkligen är dags för en uppdatering!

Här är det lugnt. Skrev i förra inlägget att jag inte vill ha någon rumskompis. Nu har jag hunnit avverka en och jag känner att jag saknar sällskap. Vad underligt att man vänjer sig så otroligt snabbt ibland. I tisdags kom en kvinna som låg inne pga sammandragningar och kort tapp. Hon var jätte trevlig och jag kände ganska fort att det var inte dumt i alla fall med sällskap. Dagen därpå skickades hon till Solna (!) eftersom hon hade nästan en vecka kvar till 26+0. Fy vad jobbigt att behöva åka så långt! Känner att jag hade väldig tur och är otroligt tacksam att jag bara behövde åka till Linköping. Annars kanske jag hade träffat Marcus 1 gång på tre veckor. Hoppas verkligen att jag får träffa henne nästa vecka igen så allt har gått bra.

Nu ser det ut som om jag kommer flyttas till rummet för oförlösta där det finns plats för 4 personer. Det underliga är att jag tror att jag ramlade in på en blogg av en tjej som ligger på just det rummet! Ibland är världen väldigt liten :) Jag är inte helt säker än men det visar sig väl i eftermiddag om jag flyttas till rum 8.

Jag har haft några tuffa dagar men det har inget att göra med graviditeten utan andra problem. Jag har även haft mycket hemlängtan nu i veckan och bara önskat att allt är över. Nu känner jag mig lugnare igen och lite mer tillfreds. Att jag känt så beror nog mycket på att man kommit så pass långt i graviditeten och är så nära hem. Men jag vill ju inte att förlossningen ska dra igång än och då är jag ju på rätt ställe :)

Annars är det bra här. Skrutten växer så det knakar och kör på fullt ös mest hela dagarna. Jag tror att h*n gillar mat för varje gång jag äter något så blir det fart. Så det kanske blir ett litet matvrak vi får som kommer sluta som en michelingubbe ;)

Tillbaka igen på gott och ont

Nu är jag framme i Jönköping och direkt jag kom hit så saknade jag Linköping. Visade sig att jag ska dela rum med tre andra så snart det blir en ledig plats. Tydligen finns det inga singelrum på bb-avdelningen. Känns trist… Det kan bli hur bra som helst, kanske är det jätte trevliga människor som jag kommer ha jätte roligt med men jag har som vant mig och gillat att ha ett eget rum som man kan bo in sig i. Just nu är jag less men så är det första dagen här och det verkar ta 2-3 dagar innan jag ställt om mig. Så det blir nog bra till slut.

Idag var första gången som jag kände att jag bara önskar att jag inte var gravid längre. Inte att lillen skulle födas nu men att jag kunde snabbspola tills jag får åka hem med min bebis. Lite less på att ligga ner, inte få frisk luft, ta alla tabletter och sprutor, oron, ensamheten. Ja, allt. Usch vad negativ jag är just nu men det blir bättre. Kan kännas bra imorgon igen, det vet man aldrig. Men så här känns det just i denna stund.

Måste lägga till något positivt i alla fall. Tappen är oförändrad :D Har nu hållit sig på 13 mm i 3 veckor så jag hoppas att det fortsätter så :)

26+0 :)

Ännu en vecka har gått :) Blir lika glad, överraskad och lättad varje gång. Imorgon ser det ut som att jag får åka tillbaka till Jönköping så idag ska jag packa så jag är redo om det blir så.

Dagens magbild :)

Ursäkta bildkvalitén. Laddade ner en fotoapp som är jätte bra men jag insåg sen att jag visst hade fel inställningar så filen blev väääldigt liten men man ser ju i alla fall magen och det är ju huvudsaken :)

Har haft mycket sammandragningar senaste veckan så nu har jag fått börja med bricanyltabletter var sjätte timme. Känns skönt att få det men de vill inte riktigt lägga sig och jag har haft en del som varit riktigt kraftiga och gjort lite ont. Men jag hoppas verkligen att de vill lägga sig lite så skrutten åtminstone kan få 2-4 veckor till.

Apropå skrutten så har det varit full fart här. Häromdan hade vi en underbar stund där jag låg och kollade på hur magen rörde sig. Kickarna är riktigt starka nu mer så jag kan faktiskt se hur hela min kropp rör sig. Det syntes väldigt väl när jag låg med datorn i knät :) Men det är inte så mycket sparkar nu när det börjar bli lite mindre plats så det är mer svepande rörelser. Så det det absolut bästa var att se hur en fot trycktes upp och drogs över hela magen i en svepande rörelser. Så höll h*n på ganska länge, fram och tillbaka. Hur mysigt som helst :)

Fick besök igår vilket var jätte mysigt. Släktingar som jag inte träffat på länge kom förbi med tårta, dricka, blomma och mumsig choklad. Verkligen jätte roligt att få träffa dom igen :)