Såg att en kompis köpt Frejamössor så jag kollade upp vad det var och nu måste jag också köpa minst en mössa. Pengarna dom får in går till forskning om SMA, en muskelsjukdom som lilla Freja dog av bara 9 månader gammal. 4-6 barn drabbas av det i Sverige och eftersom de är så få så forskas det inte så mycket om det. Därför startade Frejas mamma en insamling till forskningen om SMA.
Vill ni beställa mössor eller bara läsa mer så gör ni det här: Frejamössan.
Jag har bestämt mig för att byta efternamn. Mamma ska göra det och när det gått igenom ska jag göra det.
Mammas gammelmorfar hette Harry Hednoff, det är från honom namnet kommer från. Melinda är inte så vanligt namn även om det blivit mycket vanligare sen jag föddes. Det finns faktiskt till och med några i Sverige som heter just Melinda Eriksson. Jag är inte särskilt fäst vid Eriksson, det är egentligen som vilket annat Svensson-namn, så jag ska byta. Snart blir jag en Hednoff :) Det finns två i hela Sverige som är registrerade vid det namnet och båda är släkt med mig. Så det ska faktiskt bli roligt :)
En anledning till att jag byter nu är att jag ska börja jobba och som många andra så hoppas jag att jag att jag en dag kommer bli åtminstone bli lite välkänd inom mitt yrke. Nu ska jag precis ut i arbetslivet så det är ju bättre att byta nu innan jag byggt upp ett namn som folk känner till, byter jag då så blir det jobbigare.
Harry verkade ha ett intressant liv. Han var ganska känd inom musikvärlden och har till och med medverkat i några filmer. Här står det lite mer om honom: http://www.orkesterjournalen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2323&Itemid=100150
Jag satt nyss och bläddrade i journalen och insåg att jag fick cerklage i v 18+1! Skulle fått det i v 15 men jag tror att vid första uträkningen så var Ingo beräknad 9/11 och blev sen framflyttad till 19/11. Men det går ju inte ihop… eller…
Oavsett så var det sent men det var ju tur att det gick vägen i alla fall :)
Har hela tiden trott att jag kände hans första sparkar vid v 15 (rörde sig en massa innan och efter operationen) men det kanske var 18 då. Förvirrande ;)
Tänkte dela med mig av informationen jag fått från min läkare i Jönköping om cerklage och hur deras rutiner ser ut. Texten nedan är tagen ur en läkartidning så språket är väldigt formellt men ni kanske förstår i alla fall :) (Cervix = livmodertapp, Cervixinsuffience = Försvagad livmodertapp, Abdominellt = sätts via magen, profylaktiskt = förebyggande)
”Cerklage är en sutur kring cervix (sätts vaginalt eller abdominellt), och behandlingen används vid cervixinsufficiens (cervix öppnar sig utan värkar). Cerklage kan anläggas akut vid cervixpåverkan under graviditet eller profylaktiskt hos kvinnor som tidigare haft ett sent missfall eller förtidsbörd på grund av av cervixinsufficiens . Evidensen är otillräcklig för att cerklage hos kvinnor med förkortad cervix (<15–25 mm) och utan anamnes på tidigare prematur födsel skulle minska risken för förtidsbörd. Det saknas också evidens för värdet av cerklage hos kvinnor med tidigare förtidsbörd men utan aktuell cervixpåverkan, medan det finns måttlig evidens hos dessa kvinnor vid förkortad cervix. Evidens saknas för cerklage vid flerbörd. Risker med cerklage är bla infektion, blödning, sammandragningar, vilka alla i sig kan leda till missfall/förtidsbörd . ”
”Här i Jönköping sätter vi cerklage vaginalt då kvinnan är i grav v 15. Hon får NSAID-preparat (vanligen Diklofenak) som förebyggande mot sammandragningar i samband med ingreppet. Hon får stanna över natt och om hon ej har sammandragningar eller andra besvär, får hon gå hem med information att ta det lugnt ca 1-2 veckor. Därefter är det uppföljning individuellt beroende på orsaken till att cerklaget sattes. Det är också viktigt att hon söker vid tecken på infektion, blödning eller sammandragningar.”
Jag har mycket mer förståelse för läkarnas olika svar angående cerklage för det måste vara enormt svårt att veta vem som verkligen behöver cerklage, vem som det räcker med vila för, vem som inte bör ha det på grund av för mycket sammandragningar och kroppen helt enkelt vill starta förlossningen för tidigt. Det är svårt att veta från början. Sen så är det ändå en operation att sätta cerklaget så det bör inte tas allt för lättvindligt heller. Det finns risker med att sövas eller som i vissa fall, sätta ryggmärgsbedövning. Sen när cerklaget är satt så finns det risker med infektioner, blödningar och sammandragningar som nämndes i texten. Om jag förstått det rätt så har man högre infektionsrisk då cerklaget är ett främmande föremål som kroppen inte vill ha där. Sen så retar cerklaget tappen vilket kan resultera i ökade sammandragningar.
Jag är inte ute efter att skrämma någon bara få kvinnor medvetna om riskerna och att man inte ska ta det lättvindligt och kanske skapa mer förståelse för läkarnas osäkerhet kring cerklage. Läkarna vet tyvärr inte allt i förväg, om cerklage är rätt för denna kvinna och hur hennes kropp kommer reagera.
När cerklaget är satt så har läkarna en tendens att ge väldigt olika råd. Den gemensamma nämnaren är oftast inget bad, sex, lyfta tungt och vila mycket. För mig var det mest förvirrande hur mycket jag skulle vila. Deras definitioner var väldigt olika men jag tog ingen av deras råd utan vilade mer än vad de sagt. Jag tror att det bästa rådet man kan ge är att lyssna på sin egen kropp och är man orolig, vifta inte bort det!! Det är bättre att fråga 10 gånger för mycket och besöka akuten en extra gång (vilket jag gjorde mååånga gånger och tappen var oförändrad) om det får dig att känna dig/er lugnare.
Det blev lite hastigt skrivet detta så det kanske är lite rörigt men hör gärna av er om ni har några frågor så ska jag se om jag kan vara till någon hjälp :)
I helgen var vi till Höglekardalen med min bror, hans Sofia och Ingos morfar. Här är några bilder från vår härliga helg :)
Blir det lite jobbigt så vill jag ge upp.
Just nu vill jag ge upp.
Men ändå inte.
Att sitta hemma och inte göra något är inte vad jag vill med mitt liv.
Men ändå vill jag ge upp.
Det är lättare än att vara hård mot mig själv.
Publicerat i Uncategorized
Sitter och väntar på samtal från en grafisk designer så jag kan ju passa på att berätta lite om vår resa till Stockholm :)
Den blev inte som jag tänkt kan jag börja med att säga. Vi åkte kvällståget för precis en vecka sen. Ingo hade varit lite dålig i magen i ca en vecka innan det men vi har bara tänkt att det varit en tand på g. Tågresan gick ganska bra. Det blev jobbigt för honom på slutet när han var trött och inte riktigt kom till ro men ca 45 minuter innan vi kom fram somnade han i min famn och han vaknade inte riktigt när jag skulle klä på honom, trots skor och overall. När vi kom till min mammas lägenhet så fick han välling och vi la oss. Ca en timme efter vi lagt oss kräks Ingo, inte så mycket så jag tänkte att det kanske blivit lite mycket mat bara. Jag lägger honom igen och en stund senare kommer allt upp. Vi städar upp och lägger oss igen, båda i min säng denna gång. Ingo slocknar men jag kan inte sova rädd för att han ska spy igen (tycker sånt är jätte jobbigt, särskilt om det är magsjuka för det hatar jag verkligen). Men natten går utan några fler avbrott.
På lördagen tar vi det lugnt med tanke på hur natten varit och eftersom vi är osäker på vad det blev med Ingo. Han är lite gnälligare än vanligt men där emellan på bra humör och pigg. Han fortsätter däremot vara dålig i magen.
Min bror var också på besök förra helgen för han gick en kurs i ett nytt pass som dom ska ha på gymmet. Tycker synd om honom som tränade hårt hela dagarna och delade lägenhet med oss som var uppe och härjade på nätterna…
Men eftersom han var på besök och mamma fyllde år i onsdags så passade vi på att fira henne. Jag fick även tillfälle att träffa mammas sambos dotter vilket var väldigt roligt :) Thomas, mammas sambo, köpte med sig en tårta hem och jädrar vad god den var!! Fruktansvärt god!!! Hallontårta med maräng på sidorna istället för grädde. Mmmmmm…
Thomas var även snäll och lagade en massa god mat som vi smaskade i oss :)
Lördag natt var ganska lugn har jag för mig. Tror att han kräktes en sväng då med men inte så mycket.
På söndagen hade vi tänkt åka ut till Junibacken men Thomas skulle ut till Barkaby (heter väl så kanske…) där det är en massa outletbutiker. Ååå, hade nog kunnat shoppa hur mycket som helst men jag höll mig inne i OddMolly butiken där de hade en provkollektion. Jag köpte 2 ullkoftor och ett linne/klänning, allt för 900 kr! Har alltid velat ha deras koftor men tycker att dom är för dyra men nu kostade en 300 kr så jag kunde inte låta bli ;)
Måndagsnatten var lugn så på måndagen träffade vi Denise och Hedwig. Det var verkligen jätte roligt att träffa dom, har inte gjort det sen vi alla bodde i Jönköping. Vi köpte med oss mat till lägenheten, barnen lekte och vi pratade. Sen gick vi ner till stan, mötte upp Denise syster och gick och fikade. Ingo var lite orolig hela tiden tycker jag och han åt väldigt dåligt men det gick ändå ganska bra och det var himla roligt att träffa dom :)
Måndag natt var värst.
Jag kan säga att mamma var räddaren i nöden dessa dagar. Hon hjälpte mig om nätterna och tog hand om Ingo på dagarna när jag kände att jag behövde vila. Både hon och Thomas var till stor hjälp. Jag hade nog brutit ihop om dom inte var där.
Som vanligt la jag honom och precis när jag skulle lägga mig så kräks han. I sängen, över mig och det slutade inte för att magen var tom. Jag tyckte så synd om honom och såg hur jobbigt han tyckte att det var. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen för jag tyckte att det var konstigt att han varit lös i magen i en vecka, ätit dåligt, kräkts på nätterna och utan att någon i hans närhet blivit dålig. Men jag tycker inte att dom hade så mycket till svar faktiskt men blev det värre så skulle vi åka in till sjukhuset. Även denna natt gick till slut och jag ringde igen för han jag pratade med på natten tyckte att vi skulle in och kolla honom på dagen. Kvinnan jag pratade med nu tyckte inte att vi skulle åka in utan ge honom vätskeersättning och mat som är skonsam för magen. Vi gjorde det men det kändes inte riktigt rätt för den mängd vi skulle ge kändes mer för någon med magsjuka men det hade ju inte Ingo. Vi skulle åkt hemma denna dag men det gick ju inte så istället var vi kvar och tog det lugnt.
Vi kom fram till att det nog är så att han har en väldigt irriterad och känslig liten mage nu. Han har ju fått vällingen enligt rekommendationerna vilket nu är fullkornsvälling men han klara inte av den nu. Istället har han fått majsvällning och det har gått så mycket bättre. Hans mage är inte lika spänd som tidigare, humörsvängningarna har lugnat sig så nu har vi tagit bort all fullkorn, fiberrik mat, mejeriprodukter och det mesta av glutenprodukter. Så får se om hans lilla mage får läka ordentligt.
I onsdags tog vi tåget hem. Innan vi bestämde att vi skulle åka höll jag på att bryta ihop. Trött, ätit dåligt, en gnällig son om matvägrar och stressad över att missa så mycket studietid gjorde att det inte kändes så lockande att sitta på ett tåg i 5 timmar. Men jag ville ju hem också så i detta fall var det bara att bita ihop.
Hem tog vi oss till slut även om det inte var lätt. Under en period skrek Ingo en hel del så det var till och med en person som lämnade vagnen ;) Men men, nu är vi hemma och vi mår bra om än lite trötta :)
melindaeriksson 