Lördags kväll

Sitter hemma själv tillsammans med lilla Ingo. Marcus är iväg på en personalfest med mat och bowling. Skulle egentligen träffa några kompisar och kolla på Melodifestivalen men jag kände att jag ville vara själv en stund. Låter kanske lite underligt då jag är det hela dagarna men jag har känt ett stort behov av lite egentid och den enda chansen jag har att få det är när Ingo sover men då måste vi ju vara själva. Ska ta en promenad någon dag själv men för tillfället är detta enda chansen till att få vara ensam en stund.
Jag gör egentligen inte så mycket när han sover. Ibland är jag aktiv och försöker sy lite, städar och lagar mat men det kan vara så skönt att bara kolla på tv eller bara vila ostört. Lustigt egentligen för i början hade jag inget behov till det. Då träffade jag folk väldigt ofta och ville verkligen inte vara själv. Att det har ändrats kan nog ha att göra med att han är mer vaken. Nu känner jag ett större behov av att vila när tillfället ges. När jag var gravid så fick jag ofta höra att man skulle passa på att vila när barnet sover. I och med att han var så otroligt lugn och snäll första månaderna i sitt liv så behövde jag inte det och förstod inte alls vad dom menade. För oss kom det lite senare bara :)

Apropå Melodifestivalen, så mycket dålig musik det är! Tycker bara att det varit två riktigt bra låtar och båda dom var med i första omgången. Och ändå sitter jag och kollar varje helg ;)

Bestämd unge och tankar

Lillskrutt ligger och sover så jag passar på att skriva lite. Han har sovit ett tag så vi får väl se hur långt jag hinner ;)

Senaste dagarna har det dykt upp en massa som jag skulle vilja skriva om men när jag väl får tillfälle att sätta mig ner så är allt som bortblåst… Men bara jag börjar så kanske det dyker upp :)

Idag så var det öppna förskolan som vi brukar gå på men idag skippade vi det. Har varit så fruktansvärt trött för min lilla älskling har varit väldigt gnällig och oerhört bestämd. Jag undrar om det är sprutorna han fick i måndags som spelat in lite… I måndags var han väldigt snäll och allmänt go och glad. Han pratade enormt mycket och har fortsatt med det så det är nästan så man har undrat vad som egentligen var i dom där sprutorna. På natten så fick han lite feber men han var fortfarande väldigt go och glad så det var ingen fara på det viset. I tisdags (alla hjärtans dag) så var han fortsatt lugn och snäll och sov hela 4 timmar(!!!) mitt på dan (händer aldrig om vi är hemma). Men sen var det något som hände. Han vaknade oftare på natten och var då gnällig, vilket han inte brukar vara. Han brukar äta, byta blöja, äta och sova. Det brukar gå väldigt smidigt, men inte då. Så natten mellan tisdag-onsdag och onsdag-torsdag var inte roliga. Onsdagen var inte rolig den heller. Han var inte bara på dåligt humör men när han var det skrek han högljut och det enda som hjälpte, eller det han ville, var att bli buren framåtvänd. Jag fick inte stå stilla när jag höll honom, inte heller trampa på stället utan jag var tvungen att traska runt i lägenheten. Igår hade jag träningsvärk och var öm i handleden av allt bärande. I onsdags kväll var jag så trött och slutkörd av allt gnäll och bärande (är inte så vältränad direkt efter graviditeten så jag blir snabbt trött i kroppen) att jag för första gången sen han föddes, inte hade något tålamod kvar. Han hade nått min gräns. Kändes underligt för jag har haft ett enormt tålamod, så pass att jag överraskat mig själv men till slut tog det slut. Men i natt har han varit väldigt snäll och även idag så jag känner att jag fått vila upp mig lite och jag börjar känna igen min lilla bebis igen :)

Marcus slutar vid fyra så vi ska gå ner och möta upp honom så ska vi till minneslunden och tända ett ljus för Doris. Vad konstigt det blir nu med alla känslor. Doris hamnar som i skymundan nu. Det är inte meningen men det bara blir så i och med all tid och energi går till Ingo. Det känns konstigt eftersom Doris var i fokus hela tiden innan, även ganska länge under graviditeten. Det tog ett tag innan jag kunde ägna mer tankar och känslor till barnet i magen, min lilla Ingo. Från att hela livet kretsade kring henne till att det nu kretsar kring Ingo, känns lite underligt. Helt naturligt antar jag men underligt. Det är inget jag tänker på så mycket men det kommer upp ibland.
Jag pratade med min mamma igår om Ingo och hur han tvingar mig att leva mer i nuet. Och det är verkligen så, det märks verkligen på relationen till Doris. Hon finns alltid hos mig och kommer alltid att göra, men med Ingo så kan jag inte gå och grubbla. Jag kan inte gå och tänka på vad som varit utan måste lägga allt fokus på honom och hur det är just nu. Det är verkligen fascinerande vad en så liten person kan totalt förändra ens liv. Från att varit en person som grubblar mycket och som delvis lever i det förflutna till en person som tvingas leva i nuet. Det finns inte tid eller ork till att klamra sig fast vid tankar och känslor som inte är aktuella just nu.

Nu börjar min lilla pruppunge vakna så jag ska gå och ta hand om honom. Hoppas att han vill äta lite nu så vi kan gå, det är så fint väder ute :)

Spruta del 2 och dans

Det gick jätte bra med sprutan idag. Jag var jätte nervös, det är så jobbigt att se när han har ont och inte kunna göra mer än att hålla honom och prata med honom. Men nu är det i alla fall över vilket vi alla är glada över tror jag :) Nu dröjer det ytterligare tre månader innan det är dags för nästa..

Vi kom dit ca 30 minuter innan för jag hoppades att han skulle hinna med att äta lite så han skulle vara mätt och nöjd innan vi skulle in till Helen. När jag sitter och ammar honom hör vi världens brak i byxan och en massa bubbel så det var bara att snabbt gå in i amningsrummet och byta på honom. Jag tar av byxorna och det är ingen trevlig syn! Det var verkligen tur att Marcus var med annars så hade det kommit bajs upp i håret och överallt ;)
Det roliga är att han gjorde samma sak igår alldeles innan jag skulle gå iväg på dansen så då fick Marcus sköta det själv. Men hur en person rymmer så mycket bajs är för mig ett mysterium ;)

Igår var jag och Denise iväg på orientalisk dans för andra gången. Det är så roligt att dansa igen! Jag dansade det i Östersund när jag gick i gymnasiet. Jag har verkligen saknat det så det är så roligt att börja igen :) Vilken otroligt bra träning det är, särskilt för mig som verkligen behöver träna upp bål muskulaturen igen efter denna graviditet. Det känns verkligen att kroppen fått slita en del senaste året.

Nu har skrutten somnat och ligger och snarkar. Alla har pratat om att deras barn sovit i flera timmar efter att de fått sprutan. Ingo har varit ganska pigg och glad faktiskt. Sovit i kortare omgångar och däremellan varit vaken och på bra humör (för det mesta). Innan han somnade nu så var han väldigt gnällig en stund så vi får väl se om han vill sova lite längre nu.

Spruta

Igår fyllde min lilla älskling 3 månader! Helt galet att tiden går så fort! Så för ungefär en vecka sen blev han 12 veckor och då slog det mig att så länge som han levt låg jag på sjukhus. Kände då att det var ganska lång tid som jag spenderade i en sjukhussäng :P

I och med att han nu fyllt tre månader så är det dags för spruta. Så imorgon klockan 11 ska vi till BVC och lilla Ingo ska få en spruta i vardera ben. Känns lite nervöst… Det är ju inte så roligt att se när han har ont… Men det är tur att det går fort i alla fall. Och som tur är så kan Marcus följa med så vi får lite extra stöd.

Resten av kvällen ska spenderas med att stoppa huvudet fullt med hembakta semlor. Mums :)

Godingarna mina :)

Ingo har blivit så pass stark i nacken att han vill sitta upp. Han är så söt när han gör det och ögonen blir stora som golfbollar när han kikar sig omkring :) Älskar den här bilden och deras ögonkontakt. Mina älskade killar <3

Här får han sitta på golvet i köket när jag försöker laga mat. Ofta går det inte så bra, hinner bara hacka löken innan han blir less :P

Så roligt att fotografera honom i duschen, han har sånt underbart ansiktsuttryck :)

Stolt mamma!

Nu var det verkligen längesen jag skrev! Känns som om det är så alla inlägg börjar nu mer :P Men det är så mycket annat att göra och vissa dagar kan min älskade Ingo vara väldigt krävande. Han är vaken mycket mer nu och är inte alls lika lättroad som för bara någon vecka sen. Nu måste vi hela tiden försöka komma på nya ljud och nya saker att visa honom för han blir snabbt uttråkad.
Nya favoriten är skallran som vi köpte åt honom, sån som även Doris fick om ni kommer ihåg. Han tycker att den är rolig att se på och känna på med munnen. Och idag så greppade han den flera gånger!!! Det är första gången som man tydligt kunde se att han medvetet greppade något. Är en extremt stolt mamma just nu :)

I och med det var längesen jag skrev så finns det en massa att berätta men nu så har lillen precis somnat så jag och Marcus ska passa på att ta tillvara på denna stund av egentid :)

Go kinder :)

Glömde den här bilden. Den tillägnar jag Ingos morbror som älskar att klämma på rejäla kinder, som mina till exempel. Fast när det gäller Ingos kinder så ligger jag i lä ;)

Tankar

Det känns som om jag har en massa känslor inom mig som måste ut men jag vet inte riktigt vad. Känner mig ofta lite sorgsen nu varvat med enorm kärlek till Ingo. Jag försöker fokusera på det som känns bra och han är verkligen ljuset i min tillvaro och Marcus. Han är ett otroligt underbart stöd när jag mår så här. Vi har hunnit gå igenom många upp och nedgångar i vårt förhållande, våra liv och mitt humör så han känner mig väldigt väl och vet vad jag behöver dagar som dessa. Det är jag fantastiskt tacksam över.

En liten avstickare från ämnet: mina kära grannar spelar Backstreet Boys på högsta volym! Det brukar vara partymusik när dom ska ut på helgen, men jag vet inte riktigt om Backstreet Boys passar in i den kategorin? Det är dessutom inte deras snabba låtar utan balladerna. Det var längesen jag hörde dom så det var ju lite roligt i och för sig :)

Idag var vi till öppna förskolan tillsammans med några tjejer i föräldragruppen. Det var jätte mysigt :) Vi gjorde hand och fotavtryck i gips, sjöng och umgicks. Såna avtryck ska jag göra själv någon gång, super enkelt att göra degen som man gör avtrycken i. När den sen torkat så häller man i gipset.
Om jag kommer ihåg det rätt så var receptet på degen:

2 delar mjöl
1 del vatten
1 del salt
ev lite olja

Jag kan inte garantera att det var så men jag tror det :P

Avslutar inlägget med några bilder på min lilla älskling :)

Man kan inte alltid bli bra på bild ;)

Upp och ner… som vanligt då

Nu har jag en massa känslor och tankar som härjar runt. Förhoppningsvis så lägger sig en sak som har gnagt på mig ett par veckor nu och som tagit en hel del energi. Jag hoppas verkligen att vi båda lyckas lägga detta bakom oss.

Jag saknar verkligen mina nära vänner nu. Mina vänner som jag vet exakt var jag har och som jag känt ett tag nu. Jag känner att jag har en sån vän här nere men också en del nya vänner. Det är jätte roligt med dom nya men man lär ju fortfarande känna varandra. Kan vara så skönt att träffa någon som man bara kan slappna av med och bara vara. Gud vad jag saknar er nu. Men jag vet i alla fall att en vän ska komma och hälsa på till veckan!! Det ska bli sååå roligt!! :D

Mitt humör har varit lite upp och ner nu. Känner att jag har lite kort stubin och att det kan svänga fort. Jag vill inte börja sätta en etikett på det, att det till exempel skulle vara PMS (nu när man för första gången på 1,5 år behöver oroa sig över sånt ;) ) eller en kommande depression. Jag ska försöka lämna det vid att humöret är som det är just nu och bara låta det vara. Det är så lätt att börja tänka och försöka komma på varför det är så. Det behöver inte alltid finnas en förklaring till allt. Men jag ska försöka hejda mig också. Annars kommer det gå ut över Marcus. Inte Ingo faktiskt. Jag förundras faktiskt över vilket tålamod jag har gentemot honom oavsett vilket humör jag själv är på!

De positiva känslorna är all kärlek jag känner för Ingo. Han är verkligen det bästa som hänt mig och kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan honom. Det är helt otroligt att man bara helt plötsligt kan känna sån otrolig villkorslös kärlek till en person som funnits så kort tid. Han är den som kan få mig att fokusera på det som är viktigt när mina tankar vandrar iväg. Hans skratt och joller kan få mig på bra humör igen oavsett hur nere jag varit innan. Han är helt fantastisk min lilla son.
Det känns väldigt konstigt att säga, min son. Jag har en son. En liten son som imorgon blir 11 veckor. En son som är det absolut viktigaste i sina föräldrars liv. Jag skulle nog kunna fortsätta i all oändlighet och rabbla upp allt jag älskar hos honom men det får bli en annan dag ;) Min lilla sötnos somnade precis så jag måste göra mig iordning för sängen jag med :)

Babymassage

Sitter nu på familjecentralen och matar Ingo för om en halvtimme ska vi på massage! Ska bli sååå spännande att se vad han tycker om det för lilla herrn är jätte kittlig på magen. Så fort man drar med händerna över magen, om det så är smekningar, så börjar han vrida på sig. Så som sagt, det här ska bli spännande ;)