Doris fyller 1 år <3

Idag för ett år sedan föddes vår älskade Doris. Jag har varit så nervös för denna dag för jag kommer gå igenom allt som hände ett år sen, timme för timme. Till exempel så var jag inne på sjukhuset med värkar och väntade på undersökning vid den här tiden och vid sju låg min lilla älskling på mitt bröst och tog sina sista andetag.

Jag var rädd att jag skulle återuppleva allt och bara tycka att det var jobbigt… Men så är det faktiskt inte. Jag tyckte det var jobbigare dagarna innan för jag gjorde mycket fysiskt som i efterhand var det värsta jag kunnat göra. Dagen hon föddes är egentligen ingen hemsk dag. Det är dagen då jag fick träffa min underbara, magiska, mäktiga lilla dotter. Så denna dag ska firas! Vi ska fira hennes ettårsdag!

Vi har varit ner till minneslunden och tänt ett ljus till henne i det underbart vackra vinterlandskapet. Nu är vi på väg hem från stan där vi har köpt små skallror till våra älskade barn, varav en ska ner till minneslunden, till Doris.

Älskar dig mer än jag någonsin kan förklara. Det gör vi alla. Utan dig hade vi inte haft vår underbart goa och fantastiskt snälla Ingo här. Nu har jag två helt fantastiska barn som jag älskar över allt annat på denna jord Älskar dig oändligt mycket Doris

Fantastiska kropp

Någon adventskänsla vet jag inte riktigt om jag har. Tänkte gå på julskyltningen men det är så fruktansvärt tråkigt väder så jag och Ingo har myst hemma istället :) Jag har inte plockat fram några julgrejor men det ska jag väl ordna under dom närmsta dagarna.

Lilla Ingo fortsätter att vara väldigt snäll. Äter ungefär var fjärde timme vilket jag verkligen inte kan klaga på. Då är det ju faktiskt så pass att man hinner sova en stund innan det är dags att kliva upp igen. Däremot så är han vaken mycket mer nu. Supermysigt verkligen men inte lika roligt på nätterna. Han kan ligga bredvid mig och prata för sig själv hur länge som helst och så sprattlar han så jag nästan blir öm på magen ;)
Jag vet inte riktigt varför men två nätter i rad så har han kräkts väldigt mycket, såna där härliga ”fontänspyor” (ursäkta språket). Och i natt slog han på stort och la två såna över mig. Andra gången låg vi i sängen och jag tror inte ni vill veta detaljerna här ;)

Jag har länge tänkt att jag skulle ta kort på hur min mage ser ut nu efter förlossningen så här kommer en före och efter bild.

Jag är otroligt imponerad av kroppen! Helt galet att i den stora magen låg vår lilla son, en kille på 49 cm och som vägde 3240 g. Att det fungerar! Fascinerande att min kropp har burit honom i nästan 39 veckor och att han sen kunde komma ut. Det tror jag imponerade mig mest, själva förlossningen och att kroppen helt vet vad den ska göra. Det var bara för mig att åka med och försöka slappna av.

Sen att huden klarar av en graviditet känns helt ofattbart. Jag hade dessutom den enorma turen att nästan helt klara mig från bristningar. Jag har en del på sidan men det är gamla sen tonåren så dom bryr jag mig inte om. Jag fick ett par nya ovanför naveln men dom är väldigt små och syns knappt.

Jag har nog aldrig varit så tacksam över min kropp som jag är just nu. Tack vare den har vi fått detta lilla mirakel <3

 

<3

Haha, skulle precis publicera inlägget när allt försvann! Inlägget som jag försökt skriva hela veckan… Men, men :P

Allt är bra med oss. Marcus började jobba i måndags så det har bara varit jag och Ingo denna vecka. Känns konstigt att vara hemma med en liten bebis, en liten bebis som dessutom är min!

Tänk att han äntligen är här!
Att det är för honom som vi kämpat så.
Att vi genomgått en förlossning.
Att vi är föräldrar till denna underbara lilla pojke.

För honom skulle jag genomgå allt igen, 100 gånger om.
Utan tvekan.

Fantastiska lilla familj :)

Jag trivs otroligt bra som småbarnsmamma till lilla Ingo. Jag älskar min familj så oändligt mycket och kärleken för Ingo bara ökar för varje dag. Varje dag av oro och varje vecka på sjukhuset har varit värt det och jag skulle lätt göra om det för hans skull. Varje dag är jag så tacksam över att han fick stanna kvar i min mage så länge som han gjorde. Att han aldrig behövt kämpa utan fick en normal start i livet.
Jag är tacksam för det enorma stöd jag fått av Marcus under hela vår resa, att vi tagit oss igenom detta tillsammans. Det har varit mycket upp och ner men i slutändan så finns han alltid där för mig när jag behöver honom.
Jag älskar mina killar så otroligt mycket och så glad att vi tagit oss igenom allt detta tillsammans. Nu startar ett nytt kapitel i våra liv som jag ser väldigt mycket fram emot :)

Idag var BVC-sköterskan på hembesök för att väga Ingo och kolla så allt var bra med honom och oss. Hon var jätte trevlig och det var jätte skönt att dom gör hembesök faktiskt. Lite roligt att träffa henne på det viset första gången :)
Skrutten har växt så det knakar sen i måndags! När vi var till BB-hemvård och de vägde honom så hade han gått ner från 3240 g till 3080 g. Nu hade han ökat till 3200 g! Jag som har varit så orolig för att han skulle få i sig för lite mat då han sover så pass mycket men det verkar då inte vara något problem :D Helt underbart att få veta att han äter och växer som han ska :)

Detta är vår lilla älskling när han sovit hos sin mamma under natten. Han brukar oftast somna i sin egna säng men efter att varit uppe under natten och ätit så brukar han kunna ha svårt att komma till ro. Men vi har kommit på ett litet knep. Om han får ligga bredvid mig så somnar han oftast direkt. Om detta inte räcker utan han fortfarande är lite orolig och snuttig så räcker det med att slänga fram bröstet så han får snutta en liten stund så slocknar han. Ibland så önskar jag att han sov i sin säng eftersom jag måste ligga väldigt stilla men det kan också vara skönt att slippa vara uppe en timme extra för att han ska kunna komma till ro. Och så är det mysigt att vakta upp av en liten bebis som ligger och sprattlar vid min sida :)

Förutom detta så är han så otroligt lugn och snäll. Jag njuter verkligen just nu och försöker ta tillvara på denna tid för det kommer ju komma perioder som inte är fullt så lugna och sköna :) Han har bara vaknat en gång per natt och sover 4-6 timmar i sträck. Helt gudomligt! Efter det utdragna förlossningen så har vi verkligen behövt mycket sömn och jag är så tacksam att vår lilla skrutt är villig att ge oss den :)

Det kommer lite bättre bilder framöver. Bilderna som jag lagt upp är tagen med min mobil som inte har den bästa kameran. Men som sagt, bilder kommer :)

Imorgon kommer Marcus familj ner så under helgen kommer det bli fullt upp och mycket snusande av bebis, inte för min del då misstänker jag ;)

 

Veckan som varit och cerklageklipp

Nu ska jag uppdatera er på vad som hänt denna vecka. Den har varit lugn men det har hänt lite i alla fall :)

Kommer faktiskt inte ihåg om jag gjorde något särskilt i början av veckan… Tror inte det i alla fall. I onsdags ringde min bror och överraskade mig med att han skulle komma ner och hälsa på samma dag. Så han kom i onsdags och åkte igår morse. Vi tog det lugnt, traskade på stan, kollade på film, bakade och åt. Det var jätte mysigt med besök när Marcus jobbade :)

I fredags var jag och Marcus på vår första föräldraträff. Det var egentligen andra träffen men när den första var så låg jag fortfarande på sjukhuset. Vi gjorde sällskap med ett annat par i gruppen, Denise och Martin. Denise har jag träffat en gång tidigare över en fika strax efter att jag kom hem (tror att jag nämnde det) så det var jätte roligt att träffa henne igen och hennes andra hälft :)

På träffen pratade vi om timmarna efter förlossningen, tiden på bb och amning. Mycket känner jag igen sen innan eftersom vi fick lite information på sjukhuset men det var en del nya saker och bra tips, särskilt om amning.

I söndags träffade vi Denise och Martin igen över en fika. Lika trevligt denna gång och det blev nästan en lika lång fika som när vi träffades förra gången, men än så länge har hon och jag rekordet ;)

Dom säger ju att v 36 ska vara en vilovecka för lillen men än så länge har jag inte märkt något av det. Idag har skrutten varit mer livlig än h*n varit på ganska många dagar faktiskt. Armarna flaxar omkring och h*n sträcker på sig så magen får dom mest underliga former…

Imorgon ska cerklaget klippas!!!! Jag ska på ett planerat klipp OCH nästa helg räknas graviditeten som fullgången. Vad hände?!! Känns fantastiskt bra men väldigt underligt. Dessutom så är skrutten här inom en väldigt snar framtid, oavsett om jag går över tiden eller om den bestämmer sig för att komma imorgon. Längtar väldigt mycket nu. Igår hämtade vi ut en åkpåse som Marcus mamma lagt undan åt oss och som nu ligger redo i barnvagnen. Det mesta finns hemma nu, det absolut viktigaste i alla fall. Allt ligger redo för en liten bebis ankomst. Men det är inte länge kvar. Skrämmande och helt fantastiskt på samma gång :)

En award! :D

Har fått en liten award från underbara Längtan på hennes blogg! Jätte mysigt!

När man har fått denna award så ska man göra följande:

• Länka till den man fått den av
• Fullborda de 6 meningarna
• Skicka awarden till 5 andra bloggar

1. När ingen ser eller hör mig…  dansar jag loss för mig själv :)

2. Jag går aldrig hemifrån utan… Vet inte riktigt faktiskt… Jag hade kunnat skriva att jag tar med mig plånbok eller mobil men jag har en tendens att glömma dom mest uppenbara sakerna :P

3. Min blogg heter som den gör för att… jag heter så. Tråkigt namn egentligen på en blogg men jag hade nog tröttnat på namnet om jag hade något annat.

4. Om jag vågade skulle jag… sälja mig själv bättre (när det gäller jobb). Känner att jag är lite feg på den fronten och blir jag inte bättre på det så blir det svårare att få jobben jag vill ha.

5. Om tio år kommer jag att… ha ett jobb som jag trivs med, bo i ett hus tillsammans med Marcus och två barn och reser minst en gång per år. Jag älskar verkligen att resa så jag hoppas att det kommer finnas mer utrymme för resor längre fram, om det så är ett par nätter i London eller någon annan stad. Är inte så kräsen av mig, kan bara vara skönt att komma iväg en sväng :)

6. Det som gör mig riktigt lycklig i livet är… djur! Är det något som kan få mig på riktigt bra humör oavsett vad som hänt så är det djur. Jag kan stå och kolla på änder hur länge som helst och jag älskar grannens katt Missan som bara genom att finnas till får mig att bli alldeles varm i kroppen :) Men snart kommer ännu ett glädjeämne in i mitt liv :)

Jag vill ge denna award till följande bloggare:

En sorts mamma

Vocalissa

Ida

Simone

Dahliastar

Och så känner jag att jag vill lägga till en extra :) – Annica – Kolbengtsson

 

Många trevliga saker

Nu har jag varit hemma i en vecka. Känns fortfarande lite underligt och mina tankar är delvis kvar på sjukhuset tror jag. Funderar på hur det går för rumskompisen Annika och om hon tar sig till 34 fulla veckor innan hennes lilla tjej kommer. Nyfikenheten sitter i trots att jag kommit hem ;)

Fick jätte mysiga överraskningar häromdan! Marcus kom hem och hade en underbar bukett med orkidéer och senaste Pirates-filmen. Dagen efter fick jag ett samtal från en blomsterhandel som frågade om jag var hemma för dom skulle leverera en blomma till oss. En man kom med en väldigt vacker bukett med röda rosor och andra blommor som jag inte vet namnet på. Till buketten följde en liten hälsning från min gammelmormor, -morfar och mamma. Stort tack till er alla för dessa fina blommor :)

Igår var vi till barnmorskan. Har inte varit hos henne på många många veckor. Det var faktiskt roligt att få känna sig lite vanlig för en gångs skull. Träffade även min läkare en sväng vilket var väldigt roligt. Det är så roligt att se allas reaktioner på att jag är uppe och rör mig lite, jag blir så rörd av hur glada alla är att vi kommit så långt. Läkaren var så glad för vår skull och lika barnmorskan. Ingen trodde nog att vi skulle komma tillbaka till Kvinnohälsan men tji fick dom :)

Vi mätte magen för att se hur lillen växer men vi har inget att jämföra med eftersom jag istället gjort tillväxtultraljud på sjukhuset (bortskämd ;) ). Men går jag så pass långt så jag får komma tillbaka en gång till så finns det åtminstone ett mått att jämföra med. Lyssnade på hjärtljuden som lät väldigt bra och så fyllde vi i lite pappren. En om hur graviditeten varit och en inför förlossningen. Den sistnämnda är egentligen vad man har för önskemål inför förlossningen, lite som ett förlossningsbrev som finns i journalen. Jag känner mig ganska lugn, lite nervös så klart men även förväntansfull. Det jag är rädd för är att spricka och biverkningar av smärtlindring. Biverkningarna är nog det jag är mest rädd för. Vid Doris förlossning fick jag morfin och lustgas och kombinationen gjorde mig väldigt groggy och jag kommer inte ihåg så mycket från förlossningen och den lilla stund som hon levde på mitt bröst. Detta gör så ont och jag vill inte gå miste om detta med denna lilla skrutt. Nu blir det ju förhoppningsvis helt annorlunda men jag vill in missa något på grund av någon smärtlindring.

Nu måste jag nog göra mig iordning för jag ska iväg och träffa en tjej som jag skrivit med via familjeliv. Det visade sig att vi har samma barnmorska och det skiljer bara 2 veckor mellan våra skruttar. Vi ska träffas över lunch nu, det ska bli så spännande att träffa henne :)

Overkligt…

 

Vill börja inlägget med att skicka en liten hälsning och massor av varma tankar till Simone, en f.d rumskompis som håller till på neo med sin lilla son som just nu har det lite tufft. Tänker på er och hoppas att er lilla kille mår bättre snart <3

 

Tänk att jag ska få åka hem imorgon. Jag, Melinda, kommer få lämna sjukhuset efter 11 veckor och 4 dagar, som gravid dessutom. Känns ju helt otroligt. Det gör det nog för dom som jobbar också. Senaste veckorna har jag fått många kommentarer om hur roligt och ovant det är att se mig i korridorerna och nu att jag jag ska få åka hem. Det var nog ingen som hade väntat sig det. Det var inte förrän jag kom till v 31 och tappen var längre och höll sig så som jag ens vågade tänka tanken.

Glömde ju berätta hur det gick igår på undersökningen! Hon kunde se tappen tydligt och cerklaget satt som det ska. Enligt ultraljudet så var själva tappen lite kortare och den stängda delen lite kortare den med. Men nu var det en annan maskin och jag satt i gynstolen och då kan den ju visa lite andra resultat så jag är inte orolig överhuvudtaget vilket inte läkaren var heller. Tid för klipp blir kl 9 den 25 oktober på förlossningen. Efter att stygnen är tagna så kommer jag få stanna kvar där under dagen för observation på fall att förlossningen skulle komma igång.

Nu när jag kommer hem verkar det som om jag får leva mer eller mindre som jag gjorde innan jag blev inlagd, lite mer vila kanske men jag kommer få ta kortare promenader (vagga runt gården kommer nog räcka långt till en början ;) ) och få åka ut i rullstolen. Så otroligt skönt att vi ordnade den innan så den bara står och väntar på mig i förrådet. Funderar lite på om jag skulle skaffa kryckor också för jag misstänker starkt att jag kommer få ondare och ondare i fogarna desto mer jag rör på mig. Om jag kommer gå så långt d.v.s men just nu känns det ju inte helt omöjligt.

Det känns verkligen helt otroligt att cerklaget klipps om knappt 3 veckor och efter det kan förlossningen verkligen komma igång när som helst! Vi är så otroligt nära slutet på denna långa resa och början av ett helt nytt, främmande kapitel i våra liv. Ett liv tillsammans med en helt ny person som vi ska få lära känna och se växa upp. Ska bli otroligt spännande och måste väl erkänna att jag börjar bli lite nervös :)

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag får åka hem på fredag!!! :D Känns helt otroligt att dagen då jag får lämna sjukhuset snart är här! Helt ofattbart! Så nu blir det till att göra klart det sista på filten och snart börja packa (det är en del…).

Marcus kom hit på morgonen och vi var sen iväg och mätte vår lilla skrutt för sista gången i magen. Allt såg bara bra ut och den lille väger nu ca 2100 g och följer sin kurva perfekt. Marcus hade lite svårt att se vad som var vad och jag kan förstå honom eftersom han inte varit med på ett ultraljud sen v 25 och det betydligt mycket svårare att se vad som är vad nu när den är så stor. Det blir mest ett virrvarr av lemmar och suddiga konturer. Jag som sett den varannan vecka sen v 23 tycker väl inte att det är fullt så besvärligt. Denna gång kunde man se en hand som lekte med navelsträngen. Så mysigt när man ser sånt :)

Det blev däremot ingen mätning av tappen eller bokning av cerklageklipp utan det kommer göras på onsdag istället. Längtar! :D Och nu har jag inga restriktioner här inne på avdelningen! Så jag får traska runt hur mycket jag vill och kommer äta måltiderna i matsalen. Om jag ska ut så är det fortfarande rullstol som gäller men helt ärligt så tror jag inte att jag skulle klara av att gå så långt :P

Det ska bli spännande att se om tiden kommer gå ruskigt långsamt eller om allt kommer rulla på som vanligt fram till den mest efterlängtade dagen på väldigt länge. Dagen som jag aldrig trodde skulle komma, dagen då jag får åka hem som gravid :)

Underbart vacker höstdag

Idag har jag genomgått tre månadsskiften här inne på sjukhuset. Jag är så fantastiskt glad att det inte kommer bli ett fjärde (om inget särskilt händer). Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag så vi får se hur lillen växer och med tanke på hur magen snabbt ökar i storlek nu så bör den ligga på minst 2 kg i alla fall :) Då får vi även höra mer om hur vi ska lägga upp resten av tiden. Längtar!! :D

Marcus var här idag, ganska länge. Det var verkligen hur mysigt som helst. Först häckade vi ihop en stund på rummet men sen var det dags för lunch. Det är så härligt när man får sällskap. Klart att man träffar ju andra där ute men ibland är man bara inte så pratsjuk eller sugen att prata med nya människor och sånna dagar är det trevligt med sällskap med någon som man känner sen tidigare :)

Eftersom Marcus och en kompis ska iväg och fiska imorgon så blev söndagsfirandet förflyttat till idag. Så efter lunchen åt vi väldigt goda kokoskakor till efterrätt. Men vår härliga dag tillsammans slutade inte där. Eftersom det är en underbar höstdag idag så ville jag åka ut en sväng i rullstolen. Så efter att barnmorskan lyssnat på lillens hjärtljud (h*n bjöd på en show som vanligt. Så roligt när Marcus är med och får se det :) ) så åkte vi ut. Det blev ingen lång tur eftersom jag precis varit uppe och ätit men det var helt underbart! Bara att få komma ut och känna dofterna och känna solen i ansiktet. Det kan inte bli mycket bättre än så! :)

Sjukhuset från baksidan.

Uuuunderbara höstfärger överallt! Så glad att jag får uppleva lite av det iaf :)

Man kan nästan se på Marcus skugga hur otroligt road han är över att behöva stanna överallt för att jag sa ta kort ;)

Och så var man tillbaka på våning 8…