Overkligt…

 

Vill börja inlägget med att skicka en liten hälsning och massor av varma tankar till Simone, en f.d rumskompis som håller till på neo med sin lilla son som just nu har det lite tufft. Tänker på er och hoppas att er lilla kille mår bättre snart <3

 

Tänk att jag ska få åka hem imorgon. Jag, Melinda, kommer få lämna sjukhuset efter 11 veckor och 4 dagar, som gravid dessutom. Känns ju helt otroligt. Det gör det nog för dom som jobbar också. Senaste veckorna har jag fått många kommentarer om hur roligt och ovant det är att se mig i korridorerna och nu att jag jag ska få åka hem. Det var nog ingen som hade väntat sig det. Det var inte förrän jag kom till v 31 och tappen var längre och höll sig så som jag ens vågade tänka tanken.

Glömde ju berätta hur det gick igår på undersökningen! Hon kunde se tappen tydligt och cerklaget satt som det ska. Enligt ultraljudet så var själva tappen lite kortare och den stängda delen lite kortare den med. Men nu var det en annan maskin och jag satt i gynstolen och då kan den ju visa lite andra resultat så jag är inte orolig överhuvudtaget vilket inte läkaren var heller. Tid för klipp blir kl 9 den 25 oktober på förlossningen. Efter att stygnen är tagna så kommer jag få stanna kvar där under dagen för observation på fall att förlossningen skulle komma igång.

Nu när jag kommer hem verkar det som om jag får leva mer eller mindre som jag gjorde innan jag blev inlagd, lite mer vila kanske men jag kommer få ta kortare promenader (vagga runt gården kommer nog räcka långt till en början ;) ) och få åka ut i rullstolen. Så otroligt skönt att vi ordnade den innan så den bara står och väntar på mig i förrådet. Funderar lite på om jag skulle skaffa kryckor också för jag misstänker starkt att jag kommer få ondare och ondare i fogarna desto mer jag rör på mig. Om jag kommer gå så långt d.v.s men just nu känns det ju inte helt omöjligt.

Det känns verkligen helt otroligt att cerklaget klipps om knappt 3 veckor och efter det kan förlossningen verkligen komma igång när som helst! Vi är så otroligt nära slutet på denna långa resa och början av ett helt nytt, främmande kapitel i våra liv. Ett liv tillsammans med en helt ny person som vi ska få lära känna och se växa upp. Ska bli otroligt spännande och måste väl erkänna att jag börjar bli lite nervös :)

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag får åka hem på fredag!!! :D Känns helt otroligt att dagen då jag får lämna sjukhuset snart är här! Helt ofattbart! Så nu blir det till att göra klart det sista på filten och snart börja packa (det är en del…).

Marcus kom hit på morgonen och vi var sen iväg och mätte vår lilla skrutt för sista gången i magen. Allt såg bara bra ut och den lille väger nu ca 2100 g och följer sin kurva perfekt. Marcus hade lite svårt att se vad som var vad och jag kan förstå honom eftersom han inte varit med på ett ultraljud sen v 25 och det betydligt mycket svårare att se vad som är vad nu när den är så stor. Det blir mest ett virrvarr av lemmar och suddiga konturer. Jag som sett den varannan vecka sen v 23 tycker väl inte att det är fullt så besvärligt. Denna gång kunde man se en hand som lekte med navelsträngen. Så mysigt när man ser sånt :)

Det blev däremot ingen mätning av tappen eller bokning av cerklageklipp utan det kommer göras på onsdag istället. Längtar! :D Och nu har jag inga restriktioner här inne på avdelningen! Så jag får traska runt hur mycket jag vill och kommer äta måltiderna i matsalen. Om jag ska ut så är det fortfarande rullstol som gäller men helt ärligt så tror jag inte att jag skulle klara av att gå så långt :P

Det ska bli spännande att se om tiden kommer gå ruskigt långsamt eller om allt kommer rulla på som vanligt fram till den mest efterlängtade dagen på väldigt länge. Dagen som jag aldrig trodde skulle komma, dagen då jag får åka hem som gravid :)

Hänt under veckan

Trots den otroligt dåliga uppdateringen så händer det grejer här.

I måndags var det dags för undersökning igen och tappen är fortfarande ca 20 mm och oförändrad, trots att jag varit uppe en gång om dan. Känns helt sjukt att det kan ha blivit sån helomvändning! Från att ha sammandragningar nästan hela tiden och en kort tapp till att ha nästan inga sammandragningar och en, för mig, lång tapp. Och detta trotts att jag är uppe en del nu. Sen i måndags har jag fått varit uppe och ätit två gånger om dan. Det är inte så roligt faktiskt om man inte har sällskap. Men det är väldigt trevligt då Marcus är här och tar en kaffe tillsammans med mig.

I och med att det såg så bra ut och så finns det en ganska stor chans att jag får åka hem redan kring v 34+0!! Som vanligt hänger det på undersökningarna men som det ser ut för tillfället med lång tapp och lite sammandragningar så ska det nog gå att åka hem då. Vilket betyder att det är mindre än 2 veckor tills jag får åka hem!! :D Nedräkningen har verkligen börjat nu ;)

Just nu är vi bara två i vårt stora rum vilket är väldigt skönt måste jag säga. Särskilt i och med att vi båda är långkörare så då blir det minimalt med spring och undersökningar mitt i natten. Men för en liten stund så var det en tjej här idag med havandeskapsförgiftning och kan inte varit längre än ca v 30. Tydligen så är det allvarligare om man får det så pass tidigt i graviditeten. Jag blev fruktansvärt nervös när hon kom för hon var väldigt ljuskänslig så dom började släcka alla lampor i taket och dra ner alla persienner. Jag blev livrädd att hon skulle vara kvar här länge för i sånna fall skulle jag nog bli ganska låg under mina sista veckor i detta rum. Men tack och lov så dröjde det inte länge innan hon fick ett eget rum och jag kunde springa runt och dra upp persiennerna och tända alla lampor ;)

Fick ett snabbt besök igår av min gamla rumskompis. Hennes lilla kille ligger nere på neo just nu och har väl haft det lite tufft ett tag men nu verkar det som om det bara går framåt vilket är så otroligt roligt att höra :) Hoppas att det fortsätter på det spåret framöver :)

Okej, jag har också insett nu att jag har en stor mage. Har faktiskt inte riktigt sett det förrän alla började kommentera senaste magbilden. Tog några bilder och skickade till min mamma och jag fick samma reaktion där ;) Dessutom sa hon att jag bär väldigt högt. Har jag inte heller tänkt på men det har hon rätt i. Och så sitter verkligen allt fram. Jag har som en boll på magen som sitter högt :) Det ska bli väldigt spännande att se hur magen utvecklas och hur länge jag kommer gå. Skulle jag gå till fullgången kommer jag nog få en riktigt rejäl mage om det fortsätter så här :)

Ännu en undersökning

Några har undrat var jag har hittat mönstret på rosorna så jag tänkte att det är lika bra att lägga ut länken här på bloggen. Hon kallar sig Tant Grön och här hittar ni mönstret :)

Glömde skriva det igår men då var det dags för ny undersökning och tillväxtultraljud. Och allt ser bra ut :) Tappen mättes åter igen till ca 19 mm. Läkaren trodde att den nog varit så lång hela tiden bara att olika maskiner visat olika. Varannan vecka görs undersökningen nämligen i ett ultraljudsrum, där man gör RUL och tillväxtultraljud. Och varannan vecka görs undersökningen i ett rum här på bb och där har de inte lika bra maskiner och man sitter i en gynstol. Så det blir dessutom olika lägen och vinklar när tappen ska mätas. Så, antagligen så har tappen varit oförändrad nu i… 3 veckor kanske :D

Nästa vecka så kommer jag få röra på mig lite mer! Eventuellt så kommer jag få äta en måltid ute i matsalen men som vanligt så beror det helt på hur det ser ut just då. Sen så nämnde hon också att vid nästa tillväxtultraljud om 2 veckor så kanske vi skulle börja prata om när cerklaget ska klippas och att jag eventuellt ska få åka hem på permission nånting!! Återigen, beror helt på hur det ser ut just då. Men bara att det nämns känns ju helt fantastiskt :)

Och med vår älskade lilla skrutt är det bara bra. Magen och huvudet mäter ca 8,5 cm i diameter (känns väldigt litet så några veckor till får den allt stanna i magen) och väger nu lite drygt 1700 g. Vid första tillväxtultraljudet låg lillen på -7%, förra gången -5% och nu -3%. Så vid nästa ul så kommer h*n kanske ligga precis på kurvan :) Så nog växer min mage trots att jag inte ser det ;)

Ny undersökning, inte lika positiv…

Idag kan jag tyvärr inte skriva lika positivt om undersökningen som senaste veckorna. Nu är tappen tillbaka på knappt 10 mm igen men jag känner mig ganska lugn i alla fall. Jag misstänker att den hinner ändras många gånger innan det är dags. Idag kunde man även se att lillen ändrat ställning så h*n ligger rakt mot tappen vilken h*n inte gjorde förra veckan.

Jag känner mig lugnare i och med att den har ändrats så många gånger tidigare utan att det behövt betyda något särskilt och så har vi tagit oss förbi det magiska numret 30+0 :) Men några glädjande besked blev det i alla fall. Tappen är fortfarande ca 4 cm lång om än bara 10 mm sluten. Men när en förlossning verkligen är igång så ska tappen kortas av för att till slut vara helt utplånad. Så det känns ju tryggt att det finns en del att ta av där.

Från och med v 32 så kommer antagligen mina restriktioner förändras lite, så då får jag antagligen röra på mig lite mer. Och så kan jag äntligen se ett slut på det hela! Cerklaget klipps runt v 36 och om allt ser lugnt ut så kommer jag få åka hem :D Så, vid v 36 så får jag förhoppningsvis åka hem, som gravid eller med bebis. För jag hoppas att den inte kommer innan 36+0 och kommer den runt dessa dagar så slipper vi förhoppningsvis neo. Man vet aldrig då det är mycket som spelar in men det är min förhoppning :) Så, 36+0 är mitt stora mål och nu är det bara 6 veckor dit! För en annan som legat inne i 8 veckor så känns inte 6 veckor som så lång tid ;)

Fantastiska undersökningar!

Gud vad underligt det känns med 2 positiva undersökningar 2 gånger i rad!
Visste att det skulle göras både tillväxtultraljud och tappundersökning under första delen av veckan men läkaren överraskade mig med att göra båda idag. Och allt såg fantastiskt bra ut :D Skrutten växer som h*n ska, ca 1400 g och ligger nu på -5 på kurvan (tidigare -7).

Varje vecka förväntar jag mig att något ska ha hänt med tappen, särskilt denna gång då det såg så fantastiskt bra ut förra veckan. Men hon hade inte mätt fel förra veckan och den har inte förändrats något, 18,8 mm. Känns helt galet att tappen är längre än när jag blev inlagd!
Hade för första gången onda sammandragningar i morse så det var väldigt skönt att se att tappen fortfarande ser bra ut :)

Ingenting är omöjligt!!!

En riktigt bra dag idag :D Inte nog med att jag är lycklig över att gått över 28 veckor utan nu är jag även lyrisk över en undersökning som gjordes idag.

Egentligen så brukar läkaren göra tappkoll i slutet av varje vecka. Senaste som gjordes var i onsdags och den var ju inte allt för munter, 8 mm tapp (inte mycket att hurra för…). Idag så överraskade min läkare mig med att göra ännu en undersökning. Jag vet inte riktigt varför men jag misstänker att det hade något att göra med förra veckans resultat. Men jag är väldigt glad att den gjordes för nu är den slutna delen av tappen ca 19 mm!!! Blev väldigt chockad när jag såg siffrorna på skärmen! Aldrig hade jag vågat drömma om att den faktiskt skulle dra ihop sig så pass mycket, den är till och med längre än när jag blev inlagd för 6 veckor sedan! Sen förra veckan så har jag varit inställd på att skrutten kommer när som helst och har bara väntat på att se en blödning, på grund av att en förlossning är igång eller att det skulle bli sånt tryck så cerklaget börjat skära in. Men nu har jag återigen hoppet uppe om att få komma till v 30 och kanske längre till och med. Känns helt underbart!!!

Men jag försöker att inte gå händelserna i förväg så nu ska jag fokusera på nästa delmål, 30+0 och 1500 g. Fick nämligen reda på att detta är en ganska stor gräns vad gäller hur mycket undersökningar som barnet kommer utsättas för. Om man inte uppnår detta så blir det röntgen, ögonundersökningar mm. Så det hade varit skönt att komma dit först och främst. Nästa blir 2000 g. Om barnet skulle ligga i säte så finns då möjlighet att ändå föda vaginalt (efter att röntgat bäckenet för att se om det finns tillräckligt med plats). En annan, tråkig anledning till att jag vill gå så länge är att det blir mycket lättare att försäkra sitt barn om den väger över 2 kg. Det finns många som det gått bra för i alla fall men det är även många som haft problem med detta eftersom försäkringsbolagen anser väl att det är större risker för dom att försäkra ett så pass litet barn då det kan bli komplikationer och det skulle ju bli dyrt för dom. Usch vad trist det är med sånt där men tyvärr så är det den bittra sanningen… Så, för barnets skull och för att slippa bråka med försäkringsbolagen så skulle jag vara fantastiskt glad att få uppnå dessa mål. Men just nu känns det inte så omöjligt. Just nu känns inget omöjligt :)

Eftersom det var en sån bra dag idag så bjuder jag på denna bild, en lycklig Melinda och en växande skrutt :)

Hej allihopa!

Sitter och tar det lugnt, lugnt, lugnt. Men snart så ska jag ta en tur till skatteverket och eventuellt en snabbis till stan på matfestival eller vad det var. Kanske finns en massa goda gratisprover :D Men jag får se hur sammandragningarna känns efter skatteverket.

Blev en liten tur till förlossningen i onsdags. Känns jätte svårt just nu att veta vad som är okej och inte. Tidigare så kändes det som om jag visste ungefär vilka sammandragningar som var okej men det kan jag tydligen inte veta för även de svaga påverkar också tappen. Så efter att haft mycket sammandragningar som inte ville ge med sig efter några timmars vila så ringde jag in till förlossningen och de tyckte att jag skulle in på undersökning. Men det såg bra ut men jag fick en bricanylspruta så livmodern skulle få slappna av lite.

Så just nu är vi nojiga familjen. Marcus har varit helt underbar hela veckan. Tagit hand om allt som kräver någon som helst fysisk ansträngning så jag har kunnat vila i sängen eller soffan. Han har till och med börjat anpassa sig efter min snigelfart när vi ska gå någonstans! Det kan gå riktigt långsamt ibland ;) Så jag är fantastiskt glad att jag har honom och att vi gör detta tillsammans :)

Håll tummarna för oss

Känns liiite jobbigt just nu… Har precis kommit hem från läkaren. Min livmodertapp har påverkats av alla sammandragningar, den är 3 mm kortare och är lite öppen. Läkaren sa att jag ska fortsätta att leva som jag gör nu, ta det lugnt och ta korta långsamma promenader eftersom det inte heller är bra att sluta röra på sig. Men om tappen fortsatt att förkortas vid nästa läkarbesök om två veckor så kan jag bli ordinerad sängläge och eventuellt inläggning med bricanyl.

Hon pratade även om att vi först och främst skulle ta mig förbi v 25 och förhoppningsvis 28! Kändes väldigt läskigt att hon började prata om det… Men mitt mål är i alla fall v 30 och helst längre! Om det krävs att jag ligger i sängen resten av graviditeten så gör jag det. Jag vill helst att vår lilla älskling ska slippa kämpa för sitt liv det första h*n gör. Så snälla, hålla tummarna för oss.